Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Och värst af allt: hans dotter är
Försvunnen, finns ej här, ej der.
Men se ! der lâg pä Riddar’ns hord
En korsbild , af juveler gjord
Och guld, sa kostligt drifvet :
Och deruppå stod skrifvet:
Till Arnold för en gästfri natt : —
l)ä märkte han, hur det var fatt.
När sol rann upp, det gick ett tal,
Ett sällsamt tal i Hasli-dal,
Att man sett Oden rida
Med Hildgard vid sin sida,
I eld och rök — och rnndtomkring
Af kämpar en förfärlig ring.
Var det väl Oden, eller hvem?
Men Hildegard kom aldrig hem.
Väl far och moder greto ;
Men Oden snart förläto.
Då sist en qväll, när skumt det blef,
Den gainle Arnold fick ett bref :
”Skön hälsning ifrån Odens brud.
Nu bär jag guld och silkesskrud.
Jag har väl hundra tärnor,
Och mår sona sol bland stjernor.
Ty Svea Konung är min man,
Och Sverige har ej två, som han.”
Nu hade jag väl måhända bort göra en ny van-
dring kring Meyringen och dess nejder, för att
gissa eller utforska, hvar den gamle Arnold i
sina dagar bodde ; men andra föremål kallade
ntig , och alltsammans är ju troligenen Saga, en
ren dikt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
