- Project Runeberg -  Minnen från Södern. Efter en resa i Danmark, Tyskland, Schweitz och Italien / Första delen /
239

(1831-1839) [MARC] Author: Karl August Nicander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

239
nen lågo så varma och friska i mitt hjerta» och
det hemska intrycket af en sådan varm storm, på
den halfdunkla aftonen, försvann vid åsynen af
den präktiga taflan, som framställde de underba-
raste brytningar af ljus och skugga.
Ännu rikare frossade jag följande dagen i
naturens sköte. Jag gick till Chillon.
Chillon, ett starkt, gothiskt Slott i Canton
Waat (Pays de Vaud), mellan Clärens och Ville-
neuve, är uppfördt i Genfer sjön på en från ber-
gen nedstörtad klippa, och förenas med fasta lan-
det af en bro. Dess fasta murar och torn synas
rundt omkring sjön på långt afstånd. Åtföljd af
Custoden , besökte jag först det djupa hvalf, un-
der sjöns yta, der den ädle Bonnivard, ett of-
fer för Savoyska Hertigens hämd och en martyr
för sin frihetskärlek, satt fången från 1530 till
1536, då han af Bernarne befriades. Den ring,
hvari hans kedja var fästad, sitter ännu qvar i
en af de sju pelare, som stödja hvalfvet, och man
tror sig på det kalla, fuktiga golfvet ännu se
spåren af hans steg. På en annan pelare, bred-
vid den, hvari ringen är, hänger en tafla, som
i skrift innehåller en kort historia om Chillon och
i slutet har denna vers:
J’ai vu Clärens, j’ai vu Chillon :
J’ai pleuré Julie et chanté Byron.
På samma pelare, bland flera hundrade obscura
namn, läses i stora ord namnet BYRON, ristadt
af Skaldens egen hand. Custoden lemnade mig
en hvass stenskärfva, att äfven jag måtte, i pela-
ren göra mig odödlig; men af en naturlig veder-
vilja för sådana namnteckningar i träd, på urnor
eller vårdar, skref jag ingen bokstaf. Då likväl
mannen var envis, ristade jag ett stort kors bred-
vid Byrons namn. !Vär arbetet var färdigt, sade
Custoden : C’est une belle Croix. Quand je re-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minesoder/1/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free