Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
af Grefve hitta. Jag beslöt derföre att besöka
Författaren sjelf, för att kunna få se hans be-
rönula arbete, och fann honom i sitt sköna pa-
lats vid Piazza Sant’ Angelo nära Porta nuova.
Hos Grefve hitta beliöfdes, för att blifva hjert-
ligt einottagen, inga andra titlar, än den af en
konstälskare från Norden. Han kom emot mig,
förde mig vid handen genom en rad af stora,
präktiga rum, till större delen prydda med gam-
la, dyrbara Italienska ättebilder. Han förevisa-
de mig alla utkomna häften af sitt stora Biogra-
fiska verk, och bland dem det särdeles märk-
värdiga öfver Veronesiska slägten Scaligero, samt
slutligen sina handskrifter och ritningar till de
ännu outgifna delarna. Det var skönt att betrak-
ta de gamla bilderna från Italiens rika medeltid
och höra Grefve Littas lifliga förklaringar öfver
dem. Han är sjelf en man af hög gestalt och
ädla anletsdrag, och har som Öfverste tjenat och
kämpat under Napoleons fana till år 1814: ,}A-
lors, sade han, je tombais avec l’Italie
Då jag besett allt det märkvärdigaste inom
palatset, och redan var färdig att under yttran-
de af min varmaste tacksamhet, taga afsked,
förbehöll han sig att jag måtte återkomma alla
dagar under min vistelse i Milano; ”ty,” sade
han, ”jag vill vara Er Ciceron. Vi skola gemen-
samt beskåda allt hvad Milano har skönt och
märkligt: och jag tror mig känna våra gamla
minnen bättre än de flesta.” Det gjorde mig då
innerligen omit att nödgas förklara, det jag föl-
jande morgonen måste afresa till Bologna. Jag
förebrådde mig bittert, att jag uppskjutit ett så-
dant besök till sista stunden. Grefve hitta syn-
tes uppriktigt dela min ledsnad, tryckte min
hand, och tog af mig det löfte, att icke gå hans
boning förbi , om ödet någon gång återförde mig
till Milano, Hittills har det icke händt och lä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
