- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
3

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

s

genters dom har åtminstone här i detta fall haft den goda
verkan, att författarens egen blifvit icke stort mildare; och
nu mera hafva de poetiska snillefostren, i stället för på
bordet, fått sin plats under detsamma, inlagda i ett sällan
öppnadt omslag med påskrift: "Mina dårskaper som pojke." De
digra luntor, som nu ligga på bordet, innehålla ingenting för
tryckpressen, och icke heller särdeles mycket för
upplysningen, men hafva dock den höga bestämmelsen, att framför
många både poetiska och vetenskapliga handlingar blifva
omsorgsfullt bevarade, så länge vår Herre bevarar dem från
förmultning. De vittna om mitt dåvarande yrke såsom
tjenstgörande vid Länets LandsKontor. Att det mesta deraf icke
utgöres af originalhandlingar, utan af hvarjehanda afskrifter,
vittnar om den extraordinarie befattningen, ett högst ledsamt
och sorgligt kapitel i mången ung mans lefnadsbeskrifning.
Så finner jag det äfven, under det jag djupsinnigt
betraktar det arbete, med hvilket jag en tid mekaniskt varit
sysselsatt Utsigterna på framtida befordran synas icke
särdeles lofvande. Jag har redan haft min lilla erfarenhet i
ansökningsväg. Några få år till, och kassan är tom, och
skulderna ökade. Hvad skall jag äta och dricka och kläda
mig med? är en fråga, som synes mig icke så lätt att
besvara. En blick på en slät guldring på venstra handens
namnlösa finger gör sucken vid denna fråga ännu djupare.
Inom mig bor det bittra och så orättvisa missnöje, som man
ofta i ungdomen känner med den ställning och de
förhållanden, i hvilka man lefver, när önskningar, som man tycker
vara billiga, icke uppfyllas så fort, som man anser sig hafva
rätt att fordra, och då man är orättvis både mot sig sjelf och
andra, och mot allt, som man inbillar sig stå i vägen för
ens anspråk på medgång här i lifvet Regering,
samhällsordning och samfundsförhållanden få då sitta i mellanhand 9
— och man tycker sig i allt detta se något ruttet, man
längtar efter en förändring, — en längtan till, man vet sjelf ej
riktigt hvad; men just i denna längtan bor likväl en viss
lefnadslust, en viss lefnadsglädje, ja äfven en viss
lefnadsfriskhet, som gör att allt missnöje och all klagan och allt knot
öfver så kallade olyckor och motgångar, dock icke gör en
olycklig. Frihet, sjelfständighet, oberoende, ett brytande af
gamla fördomar, vinkar på afstånd, — och om man kan, tager

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free