Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
var det med afsigt för att härda oss för blifvande mödor och
försakelser, eller var det af en hushållning som
emigrationsfonden gjorde nödvändig — jag minnes ej nu hvilketdera —
alltnog jag hade icke anskaffat någon resvagn till Gefle, utan
skulle vi från Högsta fortsätta resan på bondvagn. Vännen
Carl S. ville dock ingalunda tillåta det för min hustrus skull,
utan ställde till vår disposition den vagn i hvilken han och
hans familj följt oss från Upsala. Dylika små tjenster, huru
obetydliga de än i sig sjelfva tyckas vara, tala dock i en
stund som denna mera än ord om välvilja och vänskap.
Man glömmer dem ej; de äro afskedskort, på hvilka namn½tt,
aldrig utplånas. Således ännu ett litet uppehåll, innan hl*
starne hinna ur- och ispännas; ännu några tårar i glaset och
i ögat; ännu en sång, den sista som egnades oss af valda
röster af uljusets riddarvaktu från ungdomsstaden. Jag
minnes den än. Det var den vackra, idylliskt sköna u
Skeppsfarten" af Valerius:
"Jag helsar dig fredliga flagga!
Kom vimplude skepp, kom att vagga
De älskande, slumrande tryggt."
Under ljudet deraf, sattes vagnen i rörelse; ett sakta
"Gud vare med eder", ljöd från de kringståendes läppar;
snart kunde vi ej skönja mer de älskade händer, som ännu
på afstånd fortforo att vinka oss sitt farväl; sångens toner
bortdogo: vi voro nu lemnade att ensamma vid hvarandras
sida fortsätta:
–––––––––––"Arden
Till hamnen vid slutet af verldeu".
Dock så alldeles ensamma voro vi likväl ej. Af vårt
fordom egde vi ännu tre goda vänner. Den ene, Iwar
Hagberg, omkring 21 år gammal, var student i Upsala, och hade
någon tid umgåtts med tanken på att jemte tvenne af sina
bröder utvandra till Amerika. Många voro de, som då de
hörde vårt företag omtalas, anmälde sig vara hågade att
deruti deltaga, för att i något af den nya verldens vestra
territorier bilda en Svensk koloni; men, då planen skulle
verkställas, hade alla, utom Iwar, ångrat sig och dragit sig
tillbaka. Till icke ringa glädje för oss stod han fast vid sitt
beslut Äfven han tog vid Högsta farväl af mor, syskon
och vänner. Han satt nu på kuskbocken, med van hand
körande våra temmeligen ystra skjutshästar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
