Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
säckar och det lilla schatull, hvari vår ännu mindre reskassa
förvarades, och som den trogna Chr. hvarken * natt eller dag
släppte ur sina händer, begifva oss till vårt tyska herberge,
der vi tillbragte en ledsam söndag, och der åtskilliga
obehagligheter gjorde natten icke mycket lugnare än de
föregående om bord på kanalbåten.
Följande dagen anmälde vi oss åter på det förut
omnämnda kontoret; men när vi uppvisade våra biljetter, sade
man sig hvarken känna eller stå i någon förbindelse med
det transportkompani, med hvilket vi underhandlat. Man
begärde dock att få behålla biljetterna, och sade sig om en
eller två dagar vilja make it all rigkt% så att vi utan vidare
krångel skulle med en ångbåt få fortsätta resan till Chicago.
Detta var sannerligen föga tröstgifvande. Vi förstodo icke
alla de skäl man framdrog, såsom förklarande
nödvändigheten af ett sådant uppskof; men fattade blott att härmed
komme att förenas nya och kanske ganska betydliga utgifter.
Vår förlägenhet att icke veta hvad utväg vi skulle
vidtaga, för att göra vår rätt gällande, ökades naturligtvis än
mer genom vår oförmåga att icke direkte kunna underhandla
med de personer, som i visst afseende tycktes hafva vårt
närvarande öde i sina händer. Vi begagnade oss af vår
tyska värd såsom tolk, men det måtte hafva varit något
särskildt godt förstånd mellan honom och transportkompanits agent,
att till ömsesidig fördel bistå hvarandra i dylika
förhållanden. Möjligen hade värden åtagit sig att rekommendera
agenten och dess transportation-line till de många Tyskar,
som tid efter annan gästade hos honom; emot hvilken tjenst
agenten åter å sin sida förbundit sig att, så vidt möjligt var,
till värdshusvärdens vinst, fördröja emigranternas afresa. Jag
styrktes ytterligare i en sådan förmodan, då jag åter på
eftermiddagen infann mig hos den förra, som sade mig att
saken nu kunde arrangeras; att biljetterna godkändes; men att
vi ej kunde afresa, {afsändas vore kanske ett mera passande
ord) förr än nästa onsdag, emedan ingen ångbåt
dessförinnan afginge till Chicago. Detta befanns dock vara en
fullkomlig osanning, emedan i hamnen voro icke mindre än tre
ångfartyg färdiga att afgå till Chicago: en allaredan samma
afton, och de tvenne andra morgonen derpå.
Troligtvis skulle nya krångel uppstått, hade ej lyckan fört
i vår väg en i Buffalo bosatt Svensk, som hjelpte oss till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
