- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Förra delen /
337

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

337

kan stå med samma vördnad, ja, låt vara, äfven med större
vördnad, än inför konungathronen — och jag tror, att det
amerikanska folket, lemnadt åt sig sjelft, skall en gång
komma att visa verlden ett sådant —; men när man der ser de
europeiska Utvandrarne taga på sig den demokratiska togan,
som på deras axlar oftast förvandlas till en narrkåpa; när
man hör dem tala om frihet och med myndig min bedöma
och tro sig ega rätt att afgöra de mest vigtiga
samhällsfrågor, af hvilka de i allmänhet icke begripa det ringaste,
utan äro endast blinda verktyg i partigängares händer, —
då kan man icke återhålla ett leende vid tanken på den slags
republik, hvarmed de flesta europeiska länder skulle
lyckliggöras, i den händelse den moderna frihetens apostlar
derstädes skulle få sin vilja fram. Folkväldet i Europa skulle
otvifvelaktigt blifva någonting helt annat än folkväldet i
Amerika. Under det att det sednare allt mer och mer
utvecklar en medfödd kraft att ordna och uppbygga, skulle
det förra deremot — att döma af härvarande yttringar deraf
— visa sig vara i besittning af förträffliga elementer, när
det kommer an på att förstöra och nedbiyta och att löpa till
storms emot allt fiendtligt i dess väg, men alldeles odugliga
ja till och med farliga när det är fråga om det förra.

Hvad min ansökan att blifva naturaliserad medborgare
af Förenta Staterna angår, så dröjde jag länge dermed, jag
kan icke rätt göra reda för mig sjelf af hvad orsak. Jag
hyste då ingen tanke på att återvända till fäderneslandet,
men med all min välbekanta rabulism då jag var der, och
med alla mina frihetsidéer, så spökade dock i mitt samvete
den tro och huldhetsed, jag en gång såsom svensk under- #
sate gifvit Sveriges då regerande konung, och det föreföll
mig litet motbjudande att, inlemnande min ansökan att
blifva naturaliserad medborgare af Förenta Staterna, enligt
det fastställda edsformuläret afsvärja "all huldskap och trohet
till hvarje främmande furste, monark, stat och öfverherrskap,
hvilket det vara må, och synnerligen och förnämligast Carl
XIV Johan, Sveriges och Norges konung."

Emellertid kan man dock icke visa sig alldeles likgiltig
för alla allmänna ärender, isynnerhet när något är å bane,
i hvilket man sjelf är personligen intresserad. Så gingo vi
en dag att bivista ett town-meeting> d. v. s. ett möte af alla
inom samma township boende jordinnehafvare.

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/1/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free