- Project Runeberg -  Minnen från Havet och Kriget /
33

(1872) Author: Johan Alexander Edgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

sofvo vi, tills morgonen randades. Men tidigt stodo vi upp
från vårt läger och aflägsnade oss från boningshusen.

Denna dag fortsatte vi vårt kringströfvande och besågo
det väl odlade landet, de i alla riktningar löpande jernvägarne
och de många fabrikerna, från hvilkas långa skorstenar här
och der svarta rökpelare utsändes. Då qvällen åter kom,
nalkades vi Newcastle och vågade oss efter någon öfverläggning
in uti staden, hvarest vi funno ett ordentligt herberge. Nästa
morgon gingo vi öfver bron till Tyneflodens andra strand och
vände våra steg tillbaka till Shields. Då mörkret inbrutit
och gaslyktorna voro tända, inträdde vi på södra Shields
gator. Kunde vi nu vara trygga? Månne skeppet ännu hade
seglat? Kanhända man ännu spanade efter oss, och huru lätt
kunde vi icke då hvilket ögonblick som helst förlora hvad
vi nu tyckte oss hafva temligen säkert vunnit? — Med öppna
ögon och öron passerade vi den ena gatan efter den andra.
En och annan gång tyckte vi oss skymta någon af det
svenska skeppets befäl. Hvarje steg vi togo förde oss längre in
i staden, och för hvarje gathörn vi passerade tyckte vi oss se
faran att blifva återtagna tillväxa. Slutligen nalkades vi
stranden, och här lyckades vi få en karl att ro oss öfver till norra
Shields, der vårt herberge var. På vägen ansträngdes blicken
för att kunna se huruvida skeppet ännu låg qvar eller ej, men
detta blef svårt att afgöra, ty natten hade redan inhöljt
hamnen i mörker. Då vi uppnådde andra sidan, styrde vi våra
steg mot det bekanta sjömansherberget, beredda att än en gång,
om det skulle behöfvas, besöka ruinen och halmstacken. Men
huru skulle det nu gå? Hade man fått reda på hvarest vi
först tagit in och pantsatt våra kläder, så skulle vi utan
tvifvel komma rakt i fällan. Faran tycktes nu hafva nått sin
höjd. Försigtigt nalkades vi huset och ined klappande
hjertan inträdde vi. »Skeppet har seglat», sade man oss, »och
vårt hus har varit bevakadt ända till middagstiden i dag, då
skeppet var ur sigte. Hade ni kommit några timmar förr, så
hade ni blifvit tagna.» — Så var nu all fara öfverstånden,
och glada sågo vi oss omkring i Shields några dagar, tills vi
åter inmönstrade.

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:04:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnenhok/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free