Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. Den 2 april 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■244
MISSIONSFÖRBUNDET.
Norra Baptistmissionssällskapets.
missionssekreterare, d:r James H. Franklin, och
Amerikanska Metodistkyrkans missionsledare, d:r Frank
Mason North, jämte Amerikanska
Missionsrådets sekreterare, mr Fennel P. Turner. Den
enda kvinnliga ledamoten var mrs Nicholson
från Detroit, Mich. Mrs Nicholson har särskilt
gjort sig känd genom sin verksamhet för
uppväxande släktets fostran till försonlighet och
fred i förhållande till andra nationer och folk.
Hon menar, att detta är enda vägen till att
förhindra krig i världen.
Sammanträdet började på eftermiddagen
söndagen den 11 jan. Ordförande var, såsom
redan nämnts, d :r John li, Mott. Denne man är
så känd i hela världen,, att någon presentation
icke är nödvändig. Han tillhör de stora
krafterna i vår tids utveckling och historia. Den
ledande själen vid detta sammanträde var
emellertid engelsmannen J. H. Oldham. Denne man,
som i november förlidet år gjorde ett besök i
Sverige, kan utan överdrift sägas vara den mest
framstående missionsledare, vår tid äger. Ingen
har så ingående som han studerat de nutida
missionsproblemen. Ingen har på ett så
praktiskt och levande sätt satt sig in i vad arbetet
kräver och vad som är oundgängligen
nödvändigt för dess framgång. Det var ock Oldham,
som gjort upp program och riktlinjer för detta
sammanträde. De linjer, han uppdragit, och de
förslag han gjorde, voro avgörande för besluten
och för konferensens resultat.
Mr Oldham hade utarbetat ett.memorandum
rörande det internationella samarbetets
nuvarande ställning i förhållande till det allmänna
missionsläget, vilket ban på förhand tillsänt de
övriga ledamöterna. Han framhöll här, att
tiden var imie för att på nytt upptaga till
grundligt övervägande de principer, som lågo till
grund för världsmissionskonferensen i
Edinburgh 1910 och för den fortsättningskommitté,
som då bildades, vilken kommitté sedan
ombil-dats till Internationella Missionsrådet. Mycket
hade förändrats sedan 1910 ocli det allmänna
läget var i många avseenden ett annat. Om
behovet av samarbete mellan de protestantiska
missionerna visade sig förmånligt och
nödvändigt år 1910, så ansåg mr Oldham, att det vore
ännu mera nödvändigt i våra dagar. Men kan-
ske metoderna i vissa fall behövde ändras,
kanske principerna borde omläggas.
Behandlingen av dessa frågor upptog
största delen av sammanträdets tid. Diskussionen
fördes alltid med den mest öppenhjärtiga
bro-clerlighet. Sammanträdena började och slutade
med bön och avbrötos mycket ofta för stunder
av gemensam bön. Hela samvaron var
genom-andad av bön. Resultatet av själva
huvudfrågan blev antagandet av en resolution, som här
må i sammandrag återgivas. Det heter:
»Kommittén har gjort en ny och djupgående
undersökning av den situation, vari den
kristna kyrkan befinner sig med hänsyn till
missionen i vår tid. Flera av de viktigaste problem,
som i dag möta missionsarbetet, ha ock varit
föremål för behandling, såsom
religionsfrihetsfrågan, den evangeliska förkunnelsens oeh den
kristliga skolverksamhetens fria ställning,,
problemet angående rasernas förhållande till
varandra såväl inom som utom kyrkan, de infödda
kyrkornas självständighetssträvanden och
andliga livaktighet och verksamhet, missionens
ansvar med hänsyn till de massor studenter från
de icke kristna länderna, som i våra dagar
strömma in till Amerikas och Europas
universitet och lärdomsanstalter, den kristna
skolverksamheten i Afrika och Kina, den nyvordna
friheten för evangelii förkunnelse i den
muhammedanska världen, opiumfrågan och missionens
ställning till sociala missförhållanden i de icke
kristna länderna, en djupare ansvarskänsla
inom den kristna kyrkan för den icke kristna
världens förande till Kristus samt en fastare
tro på evangeliets frälsande kraft och
outtömliga resurser.
De stora krav, som i dessa och andra
avseenden ligga framför den kristna kyrkan, kunna
enligt kommitténs enhälliga mening mötas på
ett tillfredsställande sätt endast genom
internationellt samarbete. Kommittén har ägnat
ingående uppmärksamhet åt frågan, huru det
internationella samarbetet skall kunna stärkas och
fördjupas. En viktig sak är, att de nationella
missionsråden i de skilda länderna komma i
livligare verksamhet och erhålla ett kraftigare och
allmännare tmderstöd genom förbön och
intresse från missionssällskapens och de enskilda
kristnas sida. De nationella missionsråden böra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
