Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. Den 2 juli 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463 MISSIONSFÖRBUNDET.
460
MADZIAFOLKET PÅ UTSTÄLLNING.
Av missionär Sv. Malmqvist.
Några dagar före påsk hade vi på Madzia
besök av chefen för subdivisionen. Bland annat
talade han om att han den 22 april skulle
anordna en agrikulturell tävlan med avseende på
jordbruksalster, boskap m. m. och på samma
gång en utställning av andra föremål av olika
slag, som förfärdigas inom hans distrikt. Vid
något tillfälle förut hade ban fått se en del
arbeten från vår lilla handarbetsskola för flickor
här på Madzia. Storförtjust över de trevliga
arbetena påminde han om den nu oeh
uppmanade oss att ta dem till utställningen. Vidare
ville han ovillkorligen, att vi skulle ta dit en
del möbler och andra slöjdalster, som våra
snickare förfärdigat. »Ty», sade lian, »jag önskar
att folk skola få se, vad som åstadkommes
inom mitt distrikt.»
Angående handarbetsskolan så har den
hittills betraktats mera som ett försök, ett privat
försök att göra något särskilt för flickornas
uppfostran här. Fru Hult började med några av
flickorna och lärde dem sy hålsöm och dylikt.
Sedan fortsatte min hustru med svårare saker i
broderiväg. Det visade sig snart, att flickorna
hade mycket lätt för sådant arbete. I början var det
bara ett par tre stycken som broderade, men
snart ökades skaran, ocli nu lia vi en liten nätt
klass av handarbeterskor, som sköta nålen lika
flinkt och fint som flickor hemma i deras ålder.
Från enklare arbeten ha de gått till allt svå-
rare ocli resultatet är ofantligt uppmuntrande.
Ingen skulle kunnat tro detta om de små svarta
slarvorna, som för en tre fyra år tillbaka
kommo till stationen. Duktigt smutsiga och ganska
lätt klädda sågo flera av dem ut som små
vildjäntor. Men nu är det annat.
De äro nu så intresserade av sitt arbete, att
dagen för dem blir för kort. De vilja
ovillkorligen arbeta vid lampa om kvällarna. Det är ett
sannskyldigt nöje att se de små nätta töserna
komma trippande om kvällarna upp på
verandan för att ta sitt arbete. Helt artigt och
trevligt slå de sig ned vid arbetsbordet hos sin vita
lärarinna, alldeles som väluppfostrade flickor
kunna göra hemma. Ett föredöme för dem i flit,
ordning och gudsfruktan är den svarta
lärarinnan, Marie Ngabio. Hon bor med sin man, som
är lärare, i ett särskilt hus bland flickorna. Ilon
är som en mor för dem och till ovärderlig hjälp
för oss vita, när det gäller flickornas fostran.
Tillsammans med henne sitta flickorna ofta till
klockan halv tio om kvällarna över sina
arbeten.
Det var nu resultatet av denna lilla
handarbetsskola, som skulle visas på utställningen. Som
administratörens inbjudan var så enträgen och
som vi hoppades, att missionen skulle bli mera
känd genom att vi deltoge, beslöto vi oss för
att gå med. I möbelväg läto vi våra snickare
göra litet extra, oeh för övrigt togo vi en del
Ordförande i distriktsstyrelsen är S. M.
Fredén. Enligt konstitutionen äro stations- och
församlingsföreståndarna självskrivna medlemmar
i den. Distriktsmötets funktionärer väljas för
tillfället. Det vore enligt min tanke ej
välbetänkt, att en missionär då sutte ordförande.
På lördagsaftonen hölls en missionsauktion,
som gav ett efter förhållandena gott resultat.
Det var en upplyftande syn att vid söndagens
möte se ett tjugu-tal skolflickor samt en del
äldre från staden tillsammans med
konferensdeltagarna. Pastor Hsu talade över orden:
Varför kunde icke vi utdriva honom? Det var den
bästa och mest rannsakande predikan, jag kan
erinra mig ha hört på kinesiska vare sig av
missionärer eller kineser. Efter den offentliga
gudstjänsten samlades vi till begående av
Herrens Nattvard, som leddes av S. M. Fredén.
Senare på dagen hade vi en utflykt till ett berg,
i vars närhet det finnes gamla grundmurar till
en stad. Vi togo där ett foto av
konferensdeltagarna. (Det var infört i ett föregående 11 :r.)
På kvällen hölls farväl- och vittnesbördsmöte.
Sant sade då en av talarna : »Detta årsmöte är
det bästa jag varit med på. En broderlighetens
anda såsom aldrig förr och en stark prägel av
nitälskan för våra medmänniskors frälsning
kännetecknade det. Framåt .till Herrens ära och
vårt folks välfärd har varit grundtonen.»
Hemfärden på måndagen skedde under
strålande sol och med tacksamma hjärtan över den
Guds nåd vi fått se och erfara. S. M. Fredén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
