Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. Den 1 oktober 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
680
MISSIONSFÖRBUNDET.
rådet. Erinrande om det religiösa trosbehovets
förefintlighet definierade han den kristna tron
såsom förtröstan till Gud oeh icke ett blott
för-santhållande av kristna läran. Men tron har
också en kunskapssida och då Kristus giver
denna kunskap, är tron förtröstan till Gud genom
Kristus. Detta åter förutsätter, att Kristus är
Guds Son. Jesu jordeliv, hans död och
uppståndelse äro historiska fakta, varför också den
kristna religionen är en historisk religion. Och
därmed är den ställd inom området för
forskningen.
Talaren övergick därefter till en redogörelse
särskilt för de tre huvudprinciper —
kritikprincipen, analogiprincipen och
korrelationsprin-cipen — som den historiska forkningen på den
kristna religionens område betjänar sig av.
Såsom i allt likartat arbete måste man, framhöll
talaren, även här nöja sig med sannolikheter.
Att man i andra religioner kan finna paralleller
till kristendomen i vissa detaljer behöver icke
oroa, ett bevis som detta är för att människoanden
sträcker sig efter det, som endast kristendomen
kan giva. Ingen blir dock förd till Gud på
annan väg än trons. Och trons visshet vinnes icke
geom argumentering utan genom livsavgörelse
inför Jesus Kristus.
Andedopet.
Pastor Alex Olovsson höll under mötet
föredrag över detta ämne.
Att frågan om andedopet trängt sig fram till
aktualitet i våra dagar torde delvis, yttrade
talaren, bero på den brist, som ifråga om andlig
kraft gör sig gällande i vår tid. Denna
trossvaghet gör också att man ser framtiden i allt annat
än ljusa färger, och mer än en predikant ser sig
om efter en borgerlig sysselsättning. Att det
kan gå till ett bättre endast genom kraften från
höjden torde för oss alla vara klart.
Den Helige Ande är en gång för alla given.
Men därför äro icke alla andedöpta, sade
talaren, alldeles som icke alla äro frälsta, därför att
Jesus en gång föddes till världen. Yid Golgata
hava vi att inviga vårt liv åt Jesu efterföljd, om
vi skola undfå Andens dop. Då människan
genom detta dop förts in i ett nytt liv, får det ej
stanna vid detta. Hon har att låta sig uppfyllas
av Anden.
Läran att endast de, som tala med tungor, äro
andedöpta, saknar stöd i skriften. Främst bland
Andens frukter står kärleken, förklarade
talaren, och om vi böja oss för Jesu vilja, bliva vi
döpta i Anden, vare sig vi tala därom eller ej.
För detta behöves dock uthållig och varm bön.
På detta föredrag följde ett samtal, präglat av
allvar och broderlighet. Det påpekades, hurusom
inom predikantkåren en djup längtan efter en
livets förnyelse är förnimbar. De teoretiska
särmeningarna äro av underordnad art, och om
denna fråga verkat splittrande inom de
troendes krets, blev nu mycket därav klarlagt och
utjämnat. Att ena Guds folk var det
genomgående draget i denna överläggning.
Vår verksamhets framtid.
I början av sitt föredrag över detta ämne
erinrade missionssekreterare Axel Andersson om
huru nyodlingsarbetet från gammalt varit
särskilt älskat av den fria missionens folk. Och
det var talarens mening, att ett sådant arbete
alltfort skulle vinna det största intresset. Ännu
finnas också marker, som vänta på sina
nyod-lare. I vårt eget land råder ännu stor andlig
nöd, och ständigt behöva vi bedja skördens
Herre att han måtte utsända arbetare i den myckna
skörden.
Därvid hava vi ej blott att tänka på stora
städer och stora samhällen och de »stora»
evangelisterna. Ej mindre men väl mer är det av nöden att
rikta sin uppmärksamhet till landsbygden, till
vad man kan kalla de små, steniga tegarna, där
lien, bildligt talat, gör ett arbete, som
skördemaskinen icke kan utföra. Vi behöva personer,
som gå ut bland folket som fordom de gamla
kolportörerna gjorde, för att i samtal och med
skriftspridning och mötens hållande i stugorna
bryta upp nya tegar för evangelii utsäde. Detta
är helt naturligt en uppgift för distrikten, men
då särskilt den ekonomiska bärkraften är så
olika inom dessa, behöver en utjämning i någon
form och då helst genom Förbundet äga rum
mellan dem. I sammanhang därmed ansåg
talaren lämpligt, att missionsskolans elever ett eller
två år utsändas för att arbeta på obrutna tegar.
Därpå kom talaren in på predikantfrågan
inom Förbundet. På samma gång som vi med all
kraft må arbeta på ett betryggande av
predikantens ställning var det talarens mening att d^t
frivillighetssystem, som hittills förekommit är
det enda möjliga. Med ett upptagande av arbetet
på obrutna tegar skulle emellertid förökade
arbetsmöjligheter kunna beredas predikanterna, I
sammanhang härmed framhöll talaren den s. k.
tältmissionens stora nytta.
Som en svaghet i vårt arbete framhölls den
bristande insikten av det tryckta ordets
betydelse. Därvid voro våra fäder, som ock kallades
läsare, förståndigare än vi. Spridningen av
goda tidningar och böcker bör aktas som en
mission.
Ifrån detta kom talaren över till alt tala om
den kristliga skolverksamheten och de
svårigheter som denna hos oss för närvarande har att
kämpa med. Det var dock hans glada tro, att
denna gren av vårt arbete skall vinna med tiden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
