- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 1. Gustaf III och hans tid (1771-1788) /
117

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emellertid var den gamle mannen, som så
modigt och utan fruktan fur förföljelser, ända till grafvens
brädd kämpat för livad han ansett rätt och sannt,
ej mer. Den 19 Juli var hans sista dag. »Jag
lem-nar utan saknad, sade han till de kringstående, detta
jordiska, emedan jag är öfvertygad om att hafva för det
allmänna offrat mina bästa krafter och en stor del af
min förmögenhet. Jag är viss både om ett bättre lif
och en redigare kalkyl».

Under det dessa debatter, som afsågo medborgares
lif och egendom, upprörde sinnena, sysselsatte sig
ständerna endast med sina enskilta intressen. Sedan de
ofrälse stånden länge blott sökt att på allt sätt grunda
sin öfvervigt öfver adeln, råkade slutligen äfven de i
en betänklig söndring sinsemellan. Borgarne och
bön-derne funderade på indragandet af biskops- och
presi-dentsembetena, jemte flere regementen; bönderne yrkade
inträde i sekreta utskottet. . .

Men, det torde nu vara tid, att återgå till Toll,
och följa honom pä hans intressanta, men äfventyrliga
beskickning.

Vi erinra oss, huru han om aftonen den 9 Juni
lemnade Stockholm, med ett kapital af 300 plåtar och
utan fullmakt!

I Jönköping insjuknade han och måste intaga
sängen, men kunde snart åter fortsätta resan, ehuru visst
ej återställd. Det var liksom själen hade tvungit
kroppen, ehuru sjuk, att följa med sig; ty, säger Toll sjelf,
mitt värf var för stort och sjelfva döden för liten att
lägga mig hinder i vägen, så länge jag kunde röra
min kropp.

I Skåne aflade Toll, för att afleda alla misstankar,
nästan endast besök hos Mössherrskaperna. Med hvad
grämelse måste han ej här blifva vittne till alla dessa
hätska och stötande uttryck om konungen, om ständerna
o. s. a’., hvarmed de röjde sina tänkesätt; men klokheten
bjöd honom, att dervid endast visa sig en stum åhörare,
samt att alls ej synas upptagen af politik. Sålunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/1/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free