- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 1. Gustaf III och hans tid (1771-1788) /
289

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

baron d’Albedyhll: »medgif, att <let ej är något så
särdeles vackert spektakel jag ger er här».

»Jag tillstår, sire», svarade baronen, »att dessa
men-niskor ej se så lyckliga ut, som jag skulle vilja se alla
edra undersåter; men deras utrop äro, som man säger
mig, de mest ömma uttryck af deras tillgifvenhet för
E. M:t. Det gör dem i mina ögon intressanta, och
jag tviflar ej att de derigenom blifva intressanta äfven
i deras beherrskares».

»Nej», återtog konungen, »jag försäkrar er, att jag
ej håller dem någon räkning härför. De göra ej annat
än artikulera ljud, hvilkas vigt de ej känna. De skulle
hurra lika starkt om jag vore en Nero eller en Titus;
se der ungefär alla furstars och alla folks Historia»!

Baron d Albedyhll blef på det nådigaste mottagen
af kejsarinnan. Hon sade bland annat, då han följande
dagen gjorde henne sin uppvaktning: »Jag borde en
smula träta på er, som skickat ett ilbud till konungen,
hvaraf han kunde taga sig anledning att påskynda sin
resa, hvilket i den starka värmen kunde skada hans
armbrott». Baron d’Albedyhll blef samma dag inbjuden
till kejsarinnans bord, en utmärkelse som aldrig
vederfarits något sändebud af denna rang, och knapt hade
man uppstigit från bordet, förrän en förfärlig pisksmäll
tillkännagaf konungens ankomst.

Alla kejsarinnans hofmän skyndade genast att
uppvakta honom, men afvisades med helsningen att
»gref-ven af Gottland» 6) icke vore klädd, och att, då han
ej ville förlora ett ögonblick för att se kejsarinnan, han
hade börjat sin klädsel, och icke kunde mottaga dem.
Han hoppades snart få nöjet se dem, hvilket han för
ögonblicket fann sig nödsakad att afslå.

Klädseln blef något långvarig, men den blef så
mycket mera lysande. Konungen hade klädt sig i den

6) Det namn, hvarunder Gustaf denna gång reste inkognito.

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:10:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/1/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free