- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 10. Carl Johan och hans tid (1817-1822) /
201

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

afgöra saken med de gensträfvige? Det lider intet tvifvel, att
ju en och annan rädgifvare tillstyrkt konungen att begagna
dessa förvecklingar såsom en anledning till
konungamakten.’-våldsamma utveckling på den i deras ögon förhatliga norska
folkfrihetens bekostnad; och ej heller torde ett sådant steg
under då rådande politiska ställning hafva rönt något ogillande
af stormakterna. — snarare tvärtom! Att Carl Johan sjelf
likväl var af helt annan åsigt, visar sig häst af den märkliga
skrifvelse, som under dato af den 1 Juni 1821 afsändes till
Sveriges beskickningar vid de stora hofven, och som genom
meddelandet på förhand af den plan for sitt handligssätt, som
konungen for sig uppgjort, afsåg att for densamma tillvinna sig
makternas bifall, eller hvad som var detsamma, löftet om
deras fullkomliga neutralitet under denna lilla husliga trätas
biläggande.

Vi meddela1) af många’ skäl in extenso den märkliga
urkunden;

»Den riktning, som Norges storthing nyligen inslagit,
har ej kunnat undgå att tilldraga sig konungens allvarligaste
uppmärksamhet. Syd-Europas uppbrusning synes hafva
meddelat sig åt sinnena i norden; men enär den härstädes alstrats
af temligen olikartade orsaker, bör man kunna hoppas, att
den skall kunna hejdas utan någon mellankomst af regeringar,
dem Sverige for öfrigt räknar bland sina bundsfÖrvandter och
vänner.»

»Då konungen genom fördraget i Kiel bröt det beroende,
hvaruti Norge sedan långt tillbaka stått i förhållande till
Danmark, och såg sig genom den lagliga regentens öfverlåtelse af
landet beklädd med hela fullheten af den myndighet denne
derstädes utöfvat, följde H. M:t i lika hög grad sitt hjertas
som klokhetens bud. i det han genast beviljade norrmännen
en fri statsförfattning. Prins Christian, misskännande denna
ädla eftergifvenhet, ville gifva åt Norges oberoende en
utsträckning, som detta lands krafter ej förmådde bära; men lyckades
endast tillvägahringa ett brottsligt motstånd, och gaf Kifiopa
det hastigt försvinnande skådespelet af ett särskildt konunga-

’) lifter utskrift i S. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/10/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free