- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 12. 1. Carl Johan och hans tid (1828-1844) /
87

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vigt samt några deribland af en alldeles underordnad
betydenhet.

Månne man ej utan våda att misstaga sig om
grundlagens anda skulle kunna föreställa sig den så ofta
omtvistade 107 § såsom ett slags Damokles-svärd, lågt
sväf-vande i luftrymden, ständigt hotande att nedfalla, men som
nästan aldrig faller? Och just deri, så tror åtminstone
jag, ligger dess verkliga moralkraft. Ty afklipptes utan
oundgängligt behof, utan ögonskenligaste rättvisa den tråd,
vid livilken det är fäst, skulle det troligen ej falla på
den, det varit ämnadt att träffa; det nedfölle overksamt
till jorden; och åter upplyft med förslöad, kanske af bruten,
spets blefve det möjligtvis kraftlöst för framtiden ).

Icke så egentligen med härledning från detta
bildspråk, som jag ej bort mera förtydliga, icke heller utan
all grund deraf, men förnämligast med afseende å hvad å
ömse sidor blifvit i ämnet utredt och anfördt, vågar jag
till ridderskapet och adeln hemställa, huruvida de flesta af
de fall, som i konstitutionsutskottets betänkande finnas
anmärkta, kunna vara i någon adeqvation med det resultat
107 § åsyftar? Icke att jag derföre klandrar utskottet,
som upfylt sin lagenliga pligt, då det anmärkt; men jag
tror det vi, på grund af en högre pröfningsrätt och en
allmännare öfversigt, äfvenledes icke skulle motverka vår
bestämmelse, om vi på en anmärkning när, som antyder sig
sjelf* 2), anse de öfrigas syfte vara genom offentligheten
tillräckligt uphunnet samt således medgifva, att de må förfalla.»

»Månge yttrade härtill sitt bifall», heter det i
protokollet, och den följande talaren, Crusenstolpe, böljade
sitt anförande med att tala om det bifall, som »så allmänt
och så rättvist» kommit grefve Lagerbjelke till del.

0 Denna liknelse föranledde frih. Anck ars värd att i ett
följande plenum yttra, att lian »kommit till den slutsats, att
den svaga tråd, som fordom upbar detta svärd, genom
5 konstitutionsutskotts rastlösa bemödanden blifvit till den
grad förstärkt, att dess styrka snart icke egde någon
annan jemförlighet, än de försålda skeppens ankartåg».

2)A nmärkningen emot grefve Cederström.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/12/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free