Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var slutad, förklarade landtmarskalken, att han ej ansåg
sig grundlagsenligt kunna framställa annan proposition än
på ren remiss till lag- och banko-utskotten, och i
öfverens-stämmelse härmed fattades äfven adelns beslut.
Den man, hvilken egentligen fick upbära
förebråelserna för den klandrade motiveringen, statssekreteraren
Skogman, hade öfvervarit diskussionen, men icke deltagit
deri. Till protokollsjusteringen den 20 mars inlemnade han
emellertid ett skriftligt anförande, hvari han yttrade, att han
af den långa diskussionen »icke blifvit mer än förut öfvertygad
om, att nu gällande § 72 R. F. lade något hinder i vägen
för riksens ständer att göra en stadga om banken, som
inrymde konungen, till och med i satarna ordalag, samma
delaktighet i besluten rörande bankens förvaltning, som
åsyftades genom den föreslagna nya redaktionen af berörda
paragraf. »Denna min åsigt», fortsatte han, »grundad på
den enkla satsen, att den, som har en laglig rätt, kan
besluta om sättet för dess utöfning och den åt andre
delegera, styrkes deraf, att riksens ständer vid sista riksdag,
med fullt bestånd af 7 2 paragrafen och utan att finna något
grundlagsvidrigt eller betänkligt i stats- och
banko-utskottens i detta afseende afgifna yttranden, underkastade K.
M:ts pröfning och delaktighet ganska vigtiga beslut om
banken, hvilka beslut genom K. M:ts sanktion blefvo
allmänna civila lagar.» Att hr Skogman var fri från alla
tankar på att begå en grundlagsstridig handling, torde väl
få anses utom allt tvifvel, men förunderligt är det, att
han kunde hysa en sådan upfattning af grundlagens
betydelse och bestämmelser, som att den maktfördelning, den
utstakat mellan konung och riksdag, skulle kunna ändras
annorlunda än enligt den ordning och de former, som i
grundlagen voro stadgade; äfvensom att han kunde förbise
skilnaden emellan det som skett 1830 och det som nu
var i fråga; då hade ständerna i en särskild fråga ansett
konungens sanktion önskvärd och derföre begärt den; nu
ifrågasattes, att de skulle medgifva konungen en makt,
som för all framtid skulle göra hans sanktion af
ständernas beslut rörande banken nödvändig. Detta påpekades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
