- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 12. 1. Carl Johan och hans tid (1828-1844) /
292

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

talman började sitt afskedstal till sitt stånds ledamöter:
»Målet är liunnet», yttrade lian, »ocli då jag dertill nu får
lyckönska eder, M. H., sker det med känslor, lika den
undan böljornas och stormens våld frälsades, som med höjda
blickar mot himnjelen, utan ängslig erinran af det förflutna
eller förveten forskning af det tillkommande, tacksamt njuter
det närvarandes sälla ögonblick.» Stormig hade den för
visso varit, och icke hade regeringen visat sig ega
förmåga att stilla stormen och tvinga de uprörda böljorna
till ro. Hon hade fått pröfva ett motstånd, hvars styrka
hon icke anat och på hvars kufvande hon derför icke varit
beredd. Det yttrade sig redan vid riksdagens början i
förkastandet af förslaget till ändring af § 72
regeringsformen: det framträdde med ökad styrka vid voteringarna
i förstärkta statsutskottet pä hösten 1834. Under senare
delen af riksdagen inträdde väl någon förändring i
ställningen, i det att regeringen åter erhöll majoritet i
preste-ståndet, men ännu i riksdagens sista timmar kunde
oppositionen upträda med en styrka, som trotsade alla
styrelsens ansträngningar. Konung Carl Johans regering
hade uplefvat en riksdag, der hon i nästan alla vigtigare
frågor blifvit slagen. I ej ringa mån torde det hafva varit
hennes eget fel, ty med mera förutseende och förmåga af
initiativ, med större klokhet och kraft å hennes sida, hade
det kanske i åtskilligt gått annorlunda. Längre än till
att bereda regeringen förödmjukelser lyckades emellertid
oppositionen icke hinna. Af flere omständigheter framgår
otvetydigt, att hennes egentliga mål hade varit att
framtvinga ett ombyte i konungens rådgifvarepersonal; men
detta lyckades icke. Huru förhållandena vid nästa riksdag
skulle gestalta sig, berodde väsentligen af den ställning
regeringen komme att intaga till vissa af den nu åtskilda
riksdagens beslut och till sådana reformfrågor, hvilkas snara
lösning äfven af män utom oppositionens led betraktades
såsom nödvändig.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:13:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/12/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free