Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsluta de länge förda underhandlingarne rörande sitt
giftermål, samt härigenom uppfylla en önskan, som lian
med skäl borde anse delas af hela hans folk, nemligen
att skänka det en drottning. Af detta skäl återknötos
de afbrutna underhandlingarna med Kyska liofvet, ehuru
med föga framgång.
Det intryck, som de sednaste tilldragelserne under
konungens vistelse i Petersburg gjort på kejsarinnan,
var det allra obehagligaste. Hon undvek länge att visa
sig offentligt. Sveriges ambassadör, den annars så
älskvärda och omtyckte baron Stedingk, var trumpen och
osynlig, och han blef ej mera inbjuden till
aftonsällska-perna i Hermitaget, der han alltid hade blifvit så väl
emottagen. Kejsarinnan tillskref honom till en del livad
som händt. Hon hade beklagat sig deröfver. »Det är
han», yttrade hon med vrede, »som fört ordet vid
konferenserna och uppkallat alla möjliga svårigheter; han
har ändtligen i det afgörande ögonblicket underrättat
Markow om konungens afslag, utan att hafva bemödat
sig att ändra hans beslut».
Detta var en helt och hållet falsk beskyllning7);
men Stedingk måste tåla det och mycket mera.
Der-emot gjorde man i början all rättvisa åt
hertigen-re-genten och Reuterholm. Man yttrade om den
sistnämnde, att den olyckliga thorsdagen, under det
Stedingk gick och kom med ett gladt ansigte, hade
Reu-terholm af smärta inneslutit sig i sitt rum, sedan han
ståndaktigt vägrat att se Markow.
Emellertid fortfor Stedingk att se kejsarinnans
ministrar, som i det yttre bemötte honom med höflighet
och uppmärksamhet. Markow försäkrade honom, att allt
hvad han skrifvit och talat, hade han gjort på
kejsarinnans uttryckliga befallning. Zouboff talade deremot
endast om sin önskan, att de afbrutna underhandlingarne
7) Jfr föregående del, sjunde kapitlet. Då Stedingk berättade om
dessa tilldragelser, yttrade han: »C’est moi qui suis le page
d’Hanovre, le bouc d’iniquité».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
