- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 7. Carl Johan och hans tid (1812-1814) /
27

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 5

het vigtigt för den vänliga och förekommande ton som

n c® o

deri rådde, och verkligen hade alla hufvudpunkterna af
underhandlingen blifvit bifallna, sedan de utgjort
föremål för granskning uti en enskild konselj, hvars
protokoll meddelades genom lörd Castlcreagh.

Försedd med dessa vigtiga handlingar begaf sig
kronprinsen om aftonen samma dag till konungen för
att gifva honom del af desamma. H. M:t var ännu
ganska svag och sängliggande, allt följder af de ytterst
betänkliga symptomer af slag, hvarför han helt nyss
varit blottställd. Dessa hade hos honom lemnat efter
sig ett tillstånd af allmän kropps- och själsslapphet,
hvilken nästan gränsade till medvetslöshet; men
monarken var långtifrån att sjelf vilja tillstå höjden af sitt
aftynande, hvaraf följden blef det temligen egna
uppträde, vi nu vilja berätta.

Prinsen frågade honom vördnadsfullt, om det tilläts
honom att i korthet göra reda för utgången af öfverste
Björnstjernas beskickning till England. Härvid fixerade
konungen prinsen med sina stora ögon, hvari elden nu
var nästan slocknad, och han syntes anstränga sig för
att begripa honom; hans förtorkade läppar rörde sig,
och några afbrutna stafvelser, som undföllo honom, läto
förmoda att han förstått prinsen, ehuru hans
själsförmögenheter voro till den grad slöa, att han knappast
var i stånd att riktigt uppfatta och fasthålla snart sagdt
någonting. Derpå tryckte han prinsens hand, och sade
till honom med en välvillig åtbörd: ’»ja, låt oss se!»

Prinsen drog sålunda icke i betänkande att berätta
H. M. följande, sedan han anmodat grefve De la Gardie,
hvilken befann sig hos konungen, qvarstanna, emedan
han trodde sig kunna lita på grefvens tystlåtenhet:

»Engelska regeringen har bestämdt beslutat att
garantera oss besittningen af Norge; anfallsplanen emot
detta land, äfvensom den emot Seland, begge meddelade
genom Björnstjerna, hafva blifvit gillade, och man är
till och med böjd att gå ännu längre ©ch garantera oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/7/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free