- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 7. Carl Johan och hans tid (1812-1814) /
159

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■177

tryckte sig kejsaren utan ntt röja något misshag, utan
tvertom med det största förtroende. lian började med
att tillkännagifva den ledsnad ban erfor att i denna
svåra kris vara af olika tanke med kronprinsen, som
han velat anförtro ledningen af hela koalitionen. Han
upprepade, att lian ej skulle underskrifva någon fred
som icke betryggade Europas oberoende och Sverige»
förvärfvande af Norge, m. m.

»När våra intressen äro desamma», sade ban,
»hvarföre skola våra åsigter då vara så olika? Vi syfta ju
at samma mål? (med en beveklig stämma). Ilar
prinsen upphört att vara uppriktig emot mig och att förtro
sig till min karakter, mina löften, min heder? Denna
tanka oroar mig. Man tröstar sig lätt öfver ett
förståndets felsteg, men icke så öfver en hjertats förvillelse.
Jag besvär er då vid Sveriges egna intressen och vid den

o o O

vänskap jag aldrig upphört att hysa för kronprinsen
att kraftigt väcka hans uppmärksamhet på den
brytning, hvari angelägenheterna för närvarande befinna sig.
Koalitionen är vid branten af en afgrund. Endast den
orubbligaste enighet kan rädda oss och leda så väl

o O

våra som edra egna förhoppningar i verkställighet.»

Grefve Löwenhielm medgaf, att kejsarens anförande
i detta fall var grundadt, men ansåg sig böra tillägga:
»Om prinsen ej kan hoppas på verkställigheten af de
vilkor i fördraget, hvarpå han grundat sin medverkan,
skall ban kanske se sig tvungen att lemna kontinenten.»

»Men hvarthän vill han då gå», frågade
kejsaren hastigt.

»Jag vet det icke», återtog Löwenhielm; »det enda
jag tror mig känna är, att han hvarken torde gå till
Danmark eller till Sverige» 5).

8) General Stewart skrifver (den 31 Maj) till lörd Castlereagh:
»Kronprinsen är ej så skonsamt behandlad af Ryssland som
han bort vara, och om kejsaren ej nedstämmer sin ton,
skall prinsen troligen ännu taga Finland.» (Memoirs and
Cor-respondance).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/7/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free