- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 7. Carl Johan och hans tid (1812-1814) /
292

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■292

nödsakad att bana sig en blodig väg midt igenom de
österrikiskt-bäjerska bajonetterna vid ITanau. Här
liksom vid Leipzig, men ännu mer vid Beresina, var ban
tvungen att strida för sjelfva sin existens. Första
dagarne af November månad öfvergick han Rhen med

o <—’

knapt 70,000 man. Kort derefter (den o November)
uppslog kejsar Alexander sitt högqvarter i Frankfurt
am Mayn. Följande dagen inträffade der kejsaren af
Österrike, och snart äfven konung Fredrik Wilhelm af
Preussen.

Som vi erinra oss, hade kronprinsen ej utan en inre
motvilja och vilkorligt lofvat suveränerna i Leipzig att med
nordarméen följa franska härens venstra flygel emot Rhen
och Holland. Detta löfte bekymrade honom, ty hans
tanka var oupphörligt riktad mot Norge, detta ständiga
föremål för hans omsorg, och hvars förvärfvande oaktadt
alla segrar alltjemt undansköts i ett aflägset och
osäkert fjerran. lian började derföre snart att allvarsamt
umgås med den tankan att äfven med fara af en
öfvergående misshällighet med sina bundsförvandter våga ett

o O O

afgörande steg som närmade honom Sveriges stora mål,

O O O

hvilket man hittills kunde förebrå honom att fortfarande
uppoffra för att följa en förhatlig hämndkänsla mot
Napoleon. lians uppförande var sålunda lika misskändt i hans
närvarande som i hans forna fädernesland och inverkade
ofördelaktigt på hans enskilda sinnesstämning. Han var
allt efter de sednaste tilldragelserna i Leipzig och
samtalen med monarkerna vid ett särdeles dåligt lynne;
vresig och retlig till en grad som man ej förut sett,
syntes honom ingenting vara till Jags, och hans
omgifning fick ofta på ett obehagligt sätt erfara verkan af
denna hans inre strid.

Efter slaget tågade nordarméen oafbrutet i sex
dagar genom så att säga ofarbara vägar för att hinna
emellan Göttingen och Hannover tids nog för att hin-

c? o

dra prinsen af Eckmfihl att kasta sig i Holland eller
på Wesel. Ändtligen anländer högqvarteret till
Mühl-hausen, hvarest man något fick hemta andan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/7/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free