Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
som beväpnade Europa 1792? Man synes syfta at tvenne
mål, nemligen att dela Frankrike eller att påtvinga det
lagar i sitt inre».
Ozarowsky. »Jag förmodar, att hvarken
suveränernas rättvisa ej heller deras hofsamhet skola tillåta
dem gå längre än hvad nödvändigheten och deras
verkliga intresse bjuder».
Kronprinsen. »Men har man då ej desavuerat de
i Frankfurt uppställda fredsgrunderna? Tror ni, att man
skall fästa mera afseende vid dem, hvarpå man börjat
underhandlingarne i Chatillon? Vill man stycka
Frankrike och förstöra dess nu regerande dynasti?»
Ozarowsky, som ej egde tillräcklig kännedom om
sin monarks politiska syften, svarade blott, att det säkert
skulle göra kejsaren ondt att i dessa vigtiga frågor vara
af olika tanke med H. K. H.
Kronprinsen. »Men kejsaren känner mitt tänkesätt.
Det oinskränkta förtroende, jag hyser till hans vänskap
och hans rättskänsla, är mig ett behof för att vara
lycklig. Men hvad skall jag tro, då jag ser denna konselj
af s. k. stor-makter tillvälla sig förmågan att utesluta
O o
staterna af andra ordningen från deltagande i de stora
o O
frågorna om den allmänna freden? På hvilken slags
folkrätt stödjer man sig för att utan vår medverkan
bestämma öfver frågor, hvari fördragen gifva oss en
obestridlig rätt att deltaga? Denna glömska har gjort så
mycket lifligare intryck på mig, som den står i strid
med detta förtroende till kejsar Alexanders vänskap,
hvilket länge utgjorde min lycka».
Ozarowsky. »Men grefve Löwenhielm har säkert
blifvit underrättad om alla hithörande förhållanden».
Kronprinsen. »Ni bedrager er. Man har
knappast haft den uppmärksamheten att meddela honom
hufvuddragen af de föreslagna grunderna. Jag känner
dem genom bivägar. Om kejsaren icke ansåg sig vara
skyldig denna lilla uppmärksamhet åt helgden af de
fördrag som förena oss, medgifvom åtminstone, att det hade
varit en höflighet, den han var skyldig vänskapen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
