- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
273

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’273

Försöket inleddes på följande sätt. Gustaf Adolfs
förutnämnde deklaration anförtroddes åt den bekanta
engelska kommodoren Sidney Smith, Bonapartes lycklige
motståndare vid S:t Jean d’Acre, Gustaf IILs
följeslagare i finska kriget, en besynnerlig och romanesk
karakter4), och som ansågs ega för Gustaverne den
chevalereska hängifvenhet som forna minnen och
närvarande olyckor borde ingifva.

Hans oroliga verksamhet hade fört honom till Wien
med två stora föremål för sin närvaro vid kongressen,
nemligen en expedition mot Barbareskerne och en
restauration af den gustavianska dynastien i Sverige. För
dessa syften sparade ban ingen möda och, gynnad, som
han trodde sig vara af prinsen-regenten och lörd
Liverpool 8), ansåg han sig böra blifva hörd för det ridderliga
i sitt företag.

Försedd med Gustaf Adolfs deklaration inställer
han sig hos kejsar Alexander för att i de bevekligaste
ordalag åkalla kejsarens deltagande för en ung och
oskyldig prins som genom blodsband och lidna olyckor för-

dèclaration du congrès en corps; que si le congrès s’y refusait
S. M. très-chretienne de concert avec ses alliés particuliers saurait
arracher à un intrus une couronne à laquelle il na aucun droit».

Marat föll omsider för sin egen oklokhet och legitimitetens
hätsk het.

4) Sidney Smith hade sedan han brouillerat sig med brittiska
mini-stèren, lemnat England och lefvat flere är i Paris på sin
pension. Då han begaf sig till Wien skedde det för att betala en
gärd af tacksamhet åt Gustaf III:s sonson, hvars utsigter till
tronen man försäkrade honom voro ganska ljusa, och han gjorde
sig, i sin lättrogenhet, till verktyg för ett parti. Han åtog sig
att hos monarkerna förfäkta den fallna dynastiens sak och söka
göra gällande Gustaf Adolfs deklaration.

Då man i Sverige fick veta hans uppförande i Wien,
uppstod fråga att förklara honom förlustig sin värdighet som
kommendör af Svärdsorden, och en utmärkt officer (general
Björnstjerna) erbjöd sig till och med alt afTordra honom räkenskap med
värjan i handen. Kronprinsen afböjde så väl det ena som det andra.

6) Lörd Castlereagh i sina samtal med grefve Löwenhielm désavuerado

Sidney Smiths åtgärd, och, som vi tro, med full uppriktighet.

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free