Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herrsklystnad; det är ej nog, att han inkräktat makten, lian vill
äfven göra den ärftlig inom sin slägt.
Bernadottes förslag åsyftade att genom en formlig
deputation, imponerande genom sin talrikhet och sina namn, förklara
Bonaparte, att friheten kostat Frankrike allt för dyrt för att
lemnas till spillo, och att man ej ämnade låta så många
uppoffringar tjena till en endas upphöjelse. Jag såg häruti endast
ett bemödande, som var rätt och ädelt. Bernadotte meddelade
mig en lista öfver de republikanskt sinnade generaler, på iivilka
han trodde sig kunna räkna. Men på denna lista fanns icke
Moreaus namn, och denne var dock den ende, som kunde
uppställas emot Bonaparte. Jag var nära bekant med Moreau: de
båda generalerna träffades hemligen hos mig. De hade i min
närvaro långa samtal; men det var omöjligt att förmå Moreau
att taga något initiativ. Han afreste till sitt landställe i
Gros-bois. Bernadotte besökte honom der, men återkom nästan
niod-fälld. Vintern 1803—1804 vär särdeles lysande genom den
mängd af freinlingar, som sammanströmmade till Paris. Jag såg
dem nästan alla i min salong. Fru Moreau gaf en bal. Hela
Europa var der representeradt, undantagande det officiella
Frankrike. Af Fransmän såg man der endast den republikanska
oppositionen. Fru Moreau, ung och älskvärd, gjorde les houueurs
med det utsöktaste behag. Trots trängseln i dessa salar syntes
de mig af en oroande tomhet. Frånvaron af alla. som tillhörde
styrelsen, öfverraskade mig. Denna frånvaro, som försatte
Moreau i en slags hotande afskildhet, föreföll mig som ett dystert
förebud för framtjden. Jag märkte, huru Bernadotte och hans
vänner hade sina tankar på annat häll. och huru Moreau sjelf
syntes fremmande för festen.
Afven min själ var fjerran från balen; jag hvilade mig ofta.
Under en kontradans, hvari jag ej velat deltaga, bjöd Bernadotte
mig armen för att söka ett ögonblicks frisk luft; — det var
hans inre oroliga tankar, som sökte andrum. Vi stadnade i en
mindre salong. Endast musikens toner följde oss dit och
erinrade om, livar vi befunno oss. Jag meddelade honom mina
farhågor. Hau hade ännu icke uppgifvit allt hopp på Moreau,
hvars ställning han ansåg så lycklig för att åstadkomma och leda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
