Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stads fattigvård tillsatta ordningsmannens verksamhet från och med 1878
upphört, hade förändringarna i fattigvårdens handhafvande inom
hufvudstaden varit af föga betydenhet och i de flesta fall endast bestått i rent
reglementariska bestämmelser. Den brist på central ledning, som
öfverläm-nandet af det egentliga fattigvårdsarbetet åt tlere olika styrelser innebar,
framträdde allt mera tydligt och kunde ej heller afhjälpas af fattigvårds»
nämndens delegerade för barnavård, hvilkas beslut ofta genom saknaden af
personlig kännedom om de hjälpsökande blefvo föga öfverensstämmande
med verkliga behofvet. Hvarje fattigvårdsstyreise utbildade allt eller graden
af förmåga och intresse sin egen praxis vid tillämpningen af gällande
allmänna föreskrifter, hvartill kom, all rotemännen, hvilka skulle genom
personliga besök i de fattigas hem i första hand pröfva och undersöka de
hjälpsökandes behof, dels vissa lider af året voro strängt upptagna af andra
göromål, dels saknade erforderlig ledning och eftersyn och ofla ansågo
fattig-vårdsgöromålen såsom besvärliga tillägg till sina öfriga mångskiftande
åligganden. Sedan 1892 års revisorer fäst uppmärksamhet på dessa och andra
brister i fattigvårdens handhafvande, tillsattes år 1894 en kommitté för att
undersöka förhållandena och inkomma med förslag till förbättrad
organisation».
Den i öfverslålhållareämbetets berättelse omnämnda framställningen af
revisorerna1 angående brister i fattigvårdens handhafvande är af sådan
betydelse, att några utdrag ur densamma böra anföras. Där ytlras 1)1. a. om de
beviljade understöden: »Sammanlagda antalet personer, som af Stockholms stad
åtnjöto direkt fattigunderstöd, uppgick år 1883 till 12,517, men hade år 1892
ökats lill 14,686, hvilket är den högsta siffra, som hittills på detla område
förekommit. Därest äfven de s. k. indirekta understödslagarne medräknas, blifva
motsvarande siffror respektive 16,568 och 19,930. Ökningen faller nästan
uteslutande på underslödstagare utom fattigvårdsanstall. I stadens samtliga
fattigvårdsanstalter voro nämligen år 1888 intagna 4,749 och år 1892 4,786
personer. — De utom fattigvårdsanstall meddelade fattigunderstöden (mat,
ved, hyreshjälp och s. k. extra understöd, barnuppfostringshjälp och
barna-vårdskoslnad), eller, såsom de i staten benämnas, »omedelbart utdeladl
understöd», uppgingo år 1888 till 346,509 kronor 14 öre, men hade år 1892
stigit till 523,083 kronor 37 ör& Dessa kostnader hafva sålunda under den
senaste femårsperioden ökats med mer än femtio procent».
Med stöd af beräknade kostnader för underslödstagare utom
falligvårds-anstalt under åren 1890—1892 påvisa revisorerna, »att uppenbarligen inom
distrikten mycket olika och växlande grundsatser tillämpats i fråga om
utdelandet af understöd och dessas belopp», och de tillägga: »Revisorerna
hafva ansett sig så mycket hellre böra framhålla detta, som revisorerna
jämväl på andra grunder kommit lill den öfvertygelse, alt fattigvården i
hufvudstaden för närvarande icke kan anses äga erforderliga garantier för
att å ena sidan nödig sparsamhet med kommunens medel städse iakttages
samt å andra sidan fattigvården må blifva i möjligaste mån effektiv och
1 Berättelse af revisorerne för granskning af Stockholms stads fattigvårds räkenskaper
och förvaltning år 1892, afgifven den 12 dee. 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
