Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gagnande än det litteraira käbblet med Journalen”. Han ville
med andra ord, att tidningen skulle blifva politisk, och att
någon ville ”taga Swifts penna” för att satiriskt belysa
samhälleliga missförhållanden. Själf ville han icke undandraga sig
att lämna några eskisser särdeles från Örebro, till hvars
riksdag han just stod i begrepp att draga (H. II, 106).
Detta Livijns bref är betecknande för situationen. Ett år
tidigare hade de politiska intressena legat fullständigt nere.
Nu var enväldet slut och den politiska lifaktigheten stor. Livijn,
alltid ytterst känslig för nya intryck, följde med tidens ström.
Hammarsköld, som aldrig intresserat sig för politik,
förklarade emellertid, att så länge han hade något att säga inom
redaktionen, skulle en dylik förändring ej äga rum. Så
uppretade som deras litterära motståndare voro, skulle ett sådant
steg endast vara ett säkert medel att nedtysta tidningen och
bringa den på fall. (H. II, 108.) Hammarsköld hade rätt.
Rosenstein hade faderligt varnat Askelöf för att yttra något i
tidningen om politik, och redan nu förbereddes en inskränkning
af tryckfriheten.
Men det egentliga skälet, hvarför Livijn icke publicerade
mer af sin lyrik under dessa år, låg säkerligen däri, att
Atter-bom under tiden framträdt. Redan hans tidigaste dikter i
Phosphoros, fast ännu i formellt afseende ofullkomliga, gjorde
ett mäktigt intryck på de båda vännerna. Livijn, som länge
tviflat på, om han vore verklig skald, insåg nu, att han vid
sidan om detta geni icke hade något att vinna. 1 ett mörkt
ögonblick förklarade han, att han hädanefter ville upphöra
att syssla med litteratur. Han önskade till och med, att
Lif-berg, som då befann sig under tryckning, ej skulle utkomma.
”Det stora ljuset A-m har nu uppgått, flera stjärnor tändas
kring honom; jag vill ej vara den minsta och omerkbaraste,
hellre återvänder jag sjelfmant till mörkret.” (H. II, 69.)
Längre fram på året, då han ånyo genomläst Phosphoros,
återkom han till ämnet och preciserade denna gång utan all
dysterhet sitt omdöme om Atterbom, som han ansåg vara själen i
Upsalakretsen: ”Han är af naturen utrustad med ovanliga
anlag och ett likaså genomträngande förnuft som ljus och
liflig inbildningskraft. Ånnu är ej hans egenteliga syfte
ut-vickladt, måhända öfvergår det sluteligen till ett sträfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
