Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tonen i denna skildring är nästan uppsluppen, obesvärad,
utan allt poserande. Men huru lefvande åskådlig är icke bilden
af den döde tecknad! Svanskinnshandsken, som låter
iakttagaren igenkänna en officer, hvars bleka skönhet erinrar
honom om den sof vande Endymion. Och huru bry tes icke
denna vackra tafla af nästa drag, som tillägges: kanonkulan,
som bortfört hans vänstra axel.
Det var icke slaget utan segern, som utgjorde krigets
poesi enligt Livijns uppfattning. ”Segren är den
förenings-punct, der poesien utvecklar sig; efter den är hvarje menniska
exalterad, hvar och en sväfvar i ett rus, och äfven den ringaste
bekantskap föranleder öppenhjärtliga förklaringar. Jag skall
aldrig glömma den glädje, hvarmed en gammal husarmajor
(precist som de Ifflandska eller Lindegrenska dramerna skildra
dem), kom pä vägen till Jiiterbogk — hans bror, mäg och
femtonåriga son voro uti affairen — och berättade mig: ”min
son har första gängen varit i elden.” Dä jag kom till
Denne-witz, kom min bror (just ej af det poetiska slaget) och gjorde
det förste utrop jag tror mig någonisn hört af honom i min
lefnad: ”Min Gud! Vi ha segrat.”
Ännu hemskare var slagfältet vid Leipzig. Redan pâ en
timmas väg ifrån staden lågo döda kroppar. Närmare Leipzig
voro de hopade ”den ena menniskan bredvid den andra och
ibland dessa lågo ännu på tredje dygnet åtskillige som ännu
lefde”. Inne i Leipzig räknade man 25,000 lik, och en hemsk
stank spridde sig kring hela staden. Dessa syner gjorde ett
outplånligt intryck på Livijn. Om nätterna vandrade han i
drömmen fram öfver slagfält, och ännu många år senare, då
han i Riddar S : t Jöran i allegorisk form tecknade kriget som
en svart vålnad, erinrade han sig dessa syner och bilder,
hämtade från slagfältet och de rysliga minnen från det stora fälttåg,
till hvilket han varit ett åsyna vittne.
Vid Dessau, där det gällde att kasta tillbaka fransmännen,
som ville bemäktiga sig ett brohufvud, sårades många af
Skaraborgarna, och löjtnant Silfversparre stupade. Det var
en af de kamrater vid regementet, som Livijn hade satt mest
värde på. Han öfverväldigades så af hämnden, när han såg,
huru soldaterna kommo släpande med liket, att ”derest jag
haft en bataillon att anföra mitt emot ett fientligt batteri, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
