Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det mauvaisa humeur vi någon gång funnit hos honom
är alldeles putzveck.”
Riddaren försvann åter ur Beckers åsyn, hvarpå denne
icke undrade, ty han hade ju ”aflagt sin skrud och iklädt sig
skepnaden af en arkadisk herde. Han är verkeligen kär, tror
jag, och min nyfikenhet att en gång få skåda hans Doris under
ögonen är stor”. Livijn vistades mest hos sin fästmö, hvilken
åtminstone längre fram på året bodde i Djursholm. Han hade
också mycket att bestyra, ty bröllopet skulle stå på hösten.
Han lefde i ett sällhetsrus och var helt förvandlad, men
”putslustig” nog ändå, att döma efter vännens vidare
skildringar. Becker sammanträffade med honom en dag i maj på
en middag hos sin svåger, då han fick tillfälle att språka med
Clas, som i förtid förtrodde honom, att hans blifvande förste
manlige afkomling i dopet skulle ”kallas Claes Christopher
Nicanor”. ”Han fortfar i sin älskogsyra och talar om för
alla, huru kär han är.”
Livijn var hela sommaren upptagen af sina
giftermålsplaner. Han hade vid Ladugårdslandet hyrt ”en liten och
efter allt utseende nätt våning”, och den 18 augusti afkunnades
hans förmälning för tredje gången från predikstolen. Den
21 september försiggick vigseln i Danderyds kyrka under
vanliga ceremonier med sång och orgelklang. ”Riddaren stod
blank”, som Becker uttrycker det. Han kallar det också för
hans ”salto mortale”. Bröllopsmiddagen intogs på det
fri-herrliga godset Svalnäs. Livijn fann sitt nya lif efter egen
uppgift ”rätt curiöst”.1
Därmed var Livijn en välbeställd äkta man. Visserligen
berättade Hammarsköld ett år senare för Euphrosyne, att
vännen icke var lycklig i sitt äktenskap. Hon svarade, att det
gjorde henne ondt, att den ”hederlige Levin intet skall vara
lycklig; men små fruntimmer äro alltid capricieusa; ty deras
1 Becker omnämner äfven, att vid bröllopsmåltiden öfverlämnades till
Livijn en liten i maroquin prydligt inbunden bok (manuskriptet var utskrifvet
af den för sin vackra handstil kände ”herden” Acis, alias kungl. sekreteraren
Arnoldsson) kallad Aktenskapscalender. hvaruti flere af Mollbergssons poetiska
vänner, nämligen Dahlgren, Euphrosyne, P. A. S(ondén) m. fl. hvar för sig
författat en sonett eller något annat till de nygiftas ära. Detta häfte fir
numera förkommet, då det vid något tillfälle uppbränts af en af Livijns döttrar.
Man vet emellertid af ett bref till Hammarsköld (H. VI. 78), att Euphrosyne
besjungit hans första möte med den blifvande bruden på Norrköpingsångaren
och Sondéns bidrag läses i hans Dikter sid. 134: Fiat justitia et pereat mundus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
