Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närmare till regeringen, och han följdes af många. Redan
1817 hade Geijer i sitt tal vid jubelfesten uttalat sig mot den
härskande tidsandan, och hans 1818—19 utgifna afhandling
om ”Feodalism och republikanism” utgör i viss mån den
ultraistiska eller, som den vanligen kallas, den historiska
skolans programskrift.
Livijn liksom så många andra af fosforisterna och göterna
rönte också inverkan af denna rörelse. I sina bref till Askelöf
under tjugotalets första år yttrade han sig med förakt om de
liberala tidningsskrifvarna. Han stöttes tillbaka af det politiska
kannstöpandet och frasmakeriet, hvilket nu började utbreda
sig, och den doktrinära ensidighet, som utmärkte Argus. Redan
vid denna tid föreslog han Askelöf, att de tillsammans skulle
grundlägga en ny tidning, en ”Minerve suédoise”, men som
Askelöf ännu vistades utrikes, blef denna plan ej förverkligad,
och först mot slutet af tjugotalet deltog Livijn i
tidningskam-panjen.
Annorlunda gestaltade sig förhållandena under 1828 och
1829 års riksdag. Regeringen, som 1823 haft svårt för att
hålla sig uppe, hade i god tid ordnat sin försvarsställning.
Nordin af löste den under tiden bortgångne Wirsén. Bakom
linjerna ledde grefve Magnus Brahe med stor skicklighet
operationerna. Däremot var oppositionen illa anförd.
Schwe-rin hade dragit sig tillbaka, och den egentliga ledaren var C.
H. Anckarsvärd, hvilken firade triumfer som talare, men var
alltför retlig och nyckfull för att sköta taktiken. Den ena
ställningen efter den andra förlorade han åt regeringen. Han
af-sade sig sin plats i bankoutskottet. Hans uppträdande i
passe-volansfrågan slutade med, att han återlämnade sin
riddarhus-polett. På många håll ansåg man, att han förrådt oppositionen
och spelat under täcke med Brahe för att erhålla ett högt
ämbete. Oppositionen led ett betydande nederlag.
Det var under dessa förhållanden, som Askelöf, enligt sin
vana anonymt, framträdde med en ny tidning. Den 5 januari
1829 började Den objudne gästen utkomma; redan följande
året ombytte den emellertid namn och framträdde som den
Svenska Minerva, väl den kvickaste och elegantaste tidning,
som någonsin i Sverige utgifvits. Icke ens motståndarne kunde
neka den sin aktning och beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
