Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Larsson som diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktigt ihåg utan måste tänka bättre efter, gör
parenteser, bryter av en historia han redan börjat och
berättar sd en annan man ej alls väntat. Och i yttre
mening handlar det om ingenting.
Men det är en galenskap med metod. I själva
verket är det ett ytterst målmedvetet och fordrande
manér. Det gäller att kunna förbereda, och det
gäller att kunna sätta pricken över fet. Varje sentens
måste komma på sin rätta plats, och var och en av
dessa skenbart på måfå kringraglande beskrivningar
måste forma sig till en liten tavla. Och läsarna måste
under detta kringströvande hållas vid liv och anda.
Allt saker som det icke är så lätt att åstadkomma.
Maneret har alltid varit kärt för humoristerna, dessa
lösa jägare efter infall och kvickheter, för vilka det
yttre alltid upplöser sig i det inre, själfullt skimrande.
Särskilt Sterne har i sina berömda böcker drivit det
så långt som det gärna kan drivas.
Maneret har sina vådor. I längdm kan det verka
tröttande på läsaren; möjligen upptäcker han också,
att vad som förut tett sig för honom som idel natur
i själva verket är raffinerad konst — »und wird
ver-stimmt». Till gengäld har författaren stor frihet att
direkt giva uttryck åt sina personliga meningar och
stor frihet att blanda högt och lågt. Och kittet, som
sammanbinder alla dessa disparata element, är
humorn — icke den burleskt överdrivna, som efter
amerikanskt mönster blivit så vanlig, utan ett lugnt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
