- Project Runeberg -  Profandramat i Frankrike /
126

(1897) [MARC] Author: Johan Mortensen - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Historiska dramer - 4) L’Empereur qui tua son neveu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sjelfva dramats upplösning sker äfven genom ett
mirakel.

Men ännu mera har detta drama gemensamt med
moraliteten. Det är en verklig histoire, en berättelse
dramatiserad i moraliskt syfte. Den lärdom, som kan dragas af
skådespelet, inskärpes hos åskådarne i slutrepliken:

Ainsi conclus que tout seigneur,

Qui a grant règne et grant pollice,

Doit, sans avoir à nul faveur,

Exercer et faire justice.

Car équité est artifice
Que béatitude congnoist,

Et chascun en son benefice
Jugera celuy qui tout voit.

Men dramats idé är här ej förkroppsligad i
allegoriska personligheter, som kallt moralisera. Kejsaren, den
ädle representanten för rättvisans höga idé, är en verklig
individ, en menniska, som fylles af patos, när han ser
denna idé, som han hela sitt lif kämpat för, kränkt och
förtrampad. Och detsamma är förhållandet med de, andra
personerna i stycket1.

Det allvarliga medeltidsdramat i Frankrike har väl
aldrig stigit högre än i detta skådespel. Det innehåller
verkliga dramatiska motsatser både i karaktererna och i
situationerna. Mellan nevön och kejsaren och mellan denne
och presten existerar en verklig konflikt. Det består ej
endast af fristående scener, utan har redan vunnit något
af den fasthet i byggnaden och af den formfulländning,
som utmärka det moderna dramat i jemförelse med det
medeltida. G-enom den idé, som sväfvar öfver hela
dramat, genom det patos, som fyller huf vu dpersonen, är detta
lilla drama nästan en tragedi. Det visar tydligt, huru
medeltidsdramat, äfven öfverlämnadt åt sig sjelf, kunnat

1 Den enda allegoriska figuren i stycket är La Sainte Hostie.
Ty hostian försinligades, såsom det framgår af personalförteckningen af
on kvinnofigur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 4 02:51:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjmprofan/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free