Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fulingens kärlekssaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
φ
Nu borde Göran ha kännt sig stolt
och glad öfver sin bragd. Men det
gjorde han inte märkvärdigt nog. Nu
önskade han riktigt innerligt att se det
jämmerliga hufvudet sticka upp igen . . .
Han skulle plocka upp kattkräket i
båten och låta det vara i fred, eftersom
det icke tycktes begripa att för de
vanlottade , är döden lifvets skönaste
gåfva . . .
Men katten var och förblef borta.
Göran blef riktig ledsen. Det var värk-
ligen ett dumt påhitt. Stackars kisse!
Han hade ju inte gjort Göran något
ondt. Han rådde inte för att han var
vidrig... Ja — nu kunde det inte
hjälpas. -—· Men det var fånigt gjort.
— — — Ja! Så var det också en
af Görans bättre näsdukar . . .
Göran spratt till. Dörren öppnades.
Där kom fulingen.
Hvar fanns sorgens gloria?
Frida var svullen af gråt — hon
påminde om den halfdränkta katten . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
