- Project Runeberg -  Regnbågens dal /
195

(1927) [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Faith får en ny vän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Blythe, sade Faith. — Hon förstår alltid — hon skrattar
aldrig åt oss. Jag talar alltid med henne, när jag är
ledsen. Det hjälper.

— Min lilla flicka, då måste jag tyvärr tala om för dig,
att fru Blythe inte är hemma, sade fröken West deltagande.
— Hon reste just i dag till Avonlea och kommer inte
tillbaka förrän i slutet av veckan.

Faiths underläpp började darra.

— Då är det väl så gott jag går hem igen, sade hon
i olycklig ton.

— Det är väl det — såvida du inte kunde förmå dig
att språka litet med mig i stället, sade fröken Rosemary
milt. — Det är en sådan hjälp att få tala med någon annan,
som sympatiserar och känner för en. Det vet bäst.
Inte kan jag väl vara lika snäll och förstående som fru
Blythe, förmodar jag, men jag lovar dig, att jag inte ska
skratta.

— Ni kanske inte skrattar så det hörs eller syns, sade
Faith. — Men ni kanske skrattar invärtes.

— Nej, jag ska inte skratta invärtes heller. Varför
skulle jag det? Någonting har gjort dig ledsen — jag kan
aldrig se någonting roligt i att en annan människa är
ledsen, vad det nu än må vara, som hon sörjer över. Om
du tycker du har lust att tala om för mig vad det är du
är ledsen över, så hör jag gärna på dig. Men om du
tycker, att du hellre vill låta bli — gör då det för all del,
kära du.

Faith såg länge och allvarligt in i fröken Wests ögon.
De voro också allvarliga — det fanns inget skratt i dem,
inte ens allra längst inne. Med en liten suck satte hon sig
ned på den mossiga tallgrenen bredvid sin nya vän och
berättade för henne allt om Adam och hans grymma öde.

Rosemary varken skrattade eller kände någon lust att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mlmregn/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free