Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Slutet gott, allting gott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig över dalen, och den lilla gruppen blev mera fåordig och
tyst. Walter hade förut på dagen läst i sin älskade bok
med sagor och äventyr, och han drog sig till minnes hur
han en kväll precis som denna tyckt sig se och höra
»piparen» med sina lockande flöjttoner komma gående dalen
fram.
Han började tala med ett drömmande uttryck, som om
han ensam sett en sällsam syn, dels därför att han ville göra
de andra barnen litet underliga till mods, dels därför att i
denna stund någonting, som han ej själv hade del uti,
tycktes tala med hans tunga.
— Piparen kommer närmare, sade han, han är närmare
än jag såg honom den kvällen förra gången. Hans långa
mörka mantel fläktar omkring honom. Han blåser — han
blåser i sin flöjt — och vi måste följa honom — Jem och
Karl och Jerry och jag — över hela världen. Lyssna —
lyssna — hör ni inte hans gälla musik?
Flickorna ryste.
— Äsch, du låtsar bara, sade Mary Vance, men du kan
ändå gärna låta bli, för jag tycker det är ruskigt. Du
låtsar, så man nästan inbillar sig det är verkligt … Jag
tycker inte om din gamla pipare.
Men Jem sprang upp med ett muntert skratt. Han stod
på en liten kulle något höjd över de andra, lång och smärt,
med sin breda, öppna panna och sina orädda ögon. Det
fanns tusentals gossar sådana som han i lönnens och
lärkträdets land.
— Låt piparen komma, och må han vara välkommen,
ropade han och svängde sin mössa. — Jag skall följa
honom med glädje över hela den vida världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
