Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Luther om den heliga skrift: dess auktoritet och värde m. m. - II. Bibelordets kraft och verkan enligt Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behåller Kristus och får sålunda genom Ordet detta, att han
blir kvitt döden till evig tid. Därför är det också ett livets
ord, och det är visserligen sant, att den som behåller och
gömmer det, han skall icke se döden för evig tid.»[1]
Och i sin utläggning av Galaterbrevet säger han[2]: »Och
detta är ju en ganska ljuvlig, ja, i sanning en rätt apostolisk
lära, som förkunnar oss, att det, som många profeter
önskade se och höra, nu är uppfyllt och redan givet. Och sådana
Skriftens språk som detta nu ifrågavarande äro hämtade från
många olika ställen hos profeterna, vilka långt förut i anden
förutsågo, att allt skulle förändras, förnyas, styras och ledas
genom den mannen Kristus.»
Luther fann även i Ordet det enda kraftiga och segerrika
vapnet i alla anfäktelser och alla strider, som han hade att
utkämpa mot sina andliga fiender. »Det står icke förgäves»,
säger han, »att man skall gömma och behålla Ordet, ty det
gäller visserligen kamp och strid. När synden biter, döden
trycker och helvetet tränger, så gäller det att hålla sig hårt
vid Ordet och icke låta någonting skilja sig därifrån.» Och
på ett annat ställe visar han, huru vi med Ordet och det
allena skola övervinna köttets och djävulens alla
anklagelser: »Emot dessa så väldiga och förskräckliga mordskri hava
vi alls intet, som kan uppehålla och trösta oss utom det
nakna Ordet, vilket framställer för oss Kristus såsom segrare
över synd, död och allt ont. Men att stadigt förblifva vid
detta ord under denna samvetets kamp och ångest, det är just
svårigheten. Ty då uppenbarar sig icke Kristus för vår
känsla, vi se Honom icke, hjärtat förnimmer icke under
anfäktningen Hans närvaro och hjälp, nej, Kristus tyckes vara
vred på oss och vilja övergiva oss. Vidare förnimmer
människan under anfäktningen syndens kraft, köttets svaghet,
tvivel, förnimmer djävulens glödande skott, dödens
förskräckelse, Guds vrede och dom. Allt detta uppgiver de starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
