Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Luther om den heliga skrift: dess auktoritet och värde m. m. - III. Vägen till ett rätt förstående av Bibeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något helt annat, än vad hela världen menar därmed? Så har
det emellertid skett med evangelii rena och klara ord.»
Det är icke blott det självkloka förnuftet, som står
såsom ett hinder för Ordets rätta fattande. Det är ett annat
förhållande, som även är mycket viktigt att beakta. Jesus
säger, som vi minnas, i Joh. 7:17: »Om någon vill göra Hans
vilja, så skall Han förstå, om denna lära är från Gud, eller
om Jag talar av Mig själv.» Man måste handla efter det ljus,
man fått i Ordet, och endast om man så gör, får man mera
ljus. Om man däremot förstår sanningen men icke handlar
därefter, då förlorar man även det ljus, man äger. Detta
kunna vi se av Pauli framställning beträffande hedningarna i
Rom. 1 kapitel. Luther betonar även denna sanning. I en
predikan på trettondedag jul talar han om olika slag av
lärjungar, nämligen sådana, som veta sanningen men av
fruktan för människor icke följa den, sådana, som låtsas vilja
veta den men som i själva verket äro Jesu avsvurna fiender
och som sådana endast vilja höra och läsa Skriften för att
kunna få tillfälle att stå emot Kristus. Och slutligen sådana,
som enfaldigt höra och göra sanningen. Han säger följande
härom: »Det första slaget äro översteprästerna och de
skriftlärda, som veta, vad det står i Skriften och som kunna
undervisa andra däri men som själva icke akta på vad den
säger.» Och han tillägger: »Är icke det en stor och
förstockad hårdhet och förakt bland dessa andliga och lärda.
De höra och se, att så stora hedersmän komma från så
fjärran land för att söka Kristus, och det sägs dem, att en
stjärna på himmelen har för dem upptäckt Hans födelse,
och själva kunna de genom Skriften intyga detsamma. Och
när de nu äro präster och de lärdaste, så borde de ju vara
de allra första, som med all fröjd och glädje skulle skynda
sig till Betlehem. Ja, om de hade fått höra, att Kristus vore
född i Österlandet, så hade de ju bort ofördröjligen och
med allt vad de ägde begiva sig till Honom. — — Men de
fruktade för Herodes. Han skulle ock visserligen hava dräpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
