Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Luthers lära om helgelse och goda gärningar - I. Luthers lära om helgelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Luthers lära om helgelse.
DET är icke så lätt att på ett rätt sätt framställa Luthers
lära om helgelsen och i vad mån den står i full harmoni
med bibelordet. Och ännu värre är det att rätt
bedöma, i vad mån Luther själv i sitt liv förverkligade Bibelns
lära härutinnan. Vi komma i det följande att jämförelsevis
litet beröra detta senare. Meningarna om Luther i detta
avseende äro mycket delade. Hans beundrare inom den
lutherska kyrkan höja ju honom i regeln så gott som över
alla mänskliga brister och felsteg. Och gäller det att följa
regeln: de mortuis nihil nisi bonum: om de döda bör man
icke tala något annat än gott, då ha de ju rätt. Men en
historieskrivare får ju icke följa denna regel utan måste så
långt som möjligt skildra sanningen och verkligheten, rörande
både. personer och händelser. Men klart är, att sympati eller
antipati gärna vilja spela in och göra, att man helst ser de
ljusa sidorna eller tvärtom.
Katolikerna hava ju lätt förklarligt intet gott att säga om
Luthers liv. De framställa honom ju nära nog som en
inkarnation av den onde själv och hava diktat ihop de
hemskaste skildringar om hans osedlighet, hans frosseri och
dryckenskap m. m. Men detta behöver ju icke betyda mer
än fariséernas beskyllningar mot Jesus, då de sade
angående Honom: Se, vilken frossare och vindrinkare,
publikanen och syndares vän!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
