Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Luthers lära om helgelse och goda gärningar - I. Luthers lära om helgelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
vad vi antingen icke tillräckligt eller ock mindre rätt skola
hava förstått.» Säkert är emellertid, att en »vederdöpara»,
sådan som professor Hubmayer, om Vilken vi talat i det
föregående, och hundratals med honom, lika klart och tydligt
framställt läran om rättfärdiggörelse genom tron som Luther
men på samma gång gått vidare och låtit döpa sig och slutit
sig till de troendes församling. De blevo därigenom på ett
särskilt sätt föremål för det bittraste hat från framför allt
den religiösa världens sida och fingo giva sina liv för sin tro.
LTtan att närmare gå in därpå så äro vi dock förvissade om
att deras liv i mångt och mycket långt mera liknade
Mästarens, än vad deras svåre motståndare Luthers tyvärr någonsin
kom att göra.
Om man dömer efter frukten av den lutherska
reformationen, kan man förvisso frukta, att det gick Lutheil, såsom
han på ett ställe i sin utläggning av Galaterbrevet säger:
»Ty just i det, som vi bäst förstå, kunna vi
s n a v a och falla, till stor skada icke blott för
oss själva utan ock för andra.» Det Luther bäst
förstod — rättfärdiggörelsen genom tron allena utan alla
lagens gärningar — drevs av Luther nog mången gång så
ensidigt, att frukten därav icke blev sådan, som han nog
hoppats och i vissa avseenden haft orsak att vänta. Det blev
tyvärr snart inom den lutherska kyrkan en större ävlan att
framställa en ren luthersk försoningslära än, att leva ett sant
och sunt liv i tro på och i efterföljelse av Kristus.
Luther klagar även på många ställen i sina skrifter om
den ringa frukt i livet, som evangelii predikan i allmänhet
visade på hans tid. Han både sörjde däröver och tvekade
icke att med allvar predika emot det sedliga förfallet. I sin
utläggning av Galaterbrevet skriver han sålunda på ett ställe
följande: »Köttet förstår alls icke, nämligen att vi icke bliva
rättfärdiga genom gärningar utan genom tron allena,
emedan lagen icke har någon rätt över oss. När det därför
hör denna lära, drager det henne till lösaktighet och tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
