- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
13

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och uttryck en så hopplöst trist öfvertygelse, att den med
ens gjorde slut på all munterhet.

»Vi skola nog passa på Mademoiselle de La Feuillade,»
bröt abbé Bernier pausen med sin välvilliga, glädtiga stämma.
»Hon har ju till att börja med både mig och Monsieur de
Chåtillon, för att icke tala om Madame de Chåteauneuf och
den unge grefven. Eller hur — Mademoiselle?»

Edmée svarade icke; hon hörde honom knappt. Hon
satt med handen under kinden, och med ett par frånvarande,
leende och strålande, fuktiga ögon såg hon ut framför sig.
Hon var så vacker, som hon satt där, med den rena,
barnsligt mjuka profilen, den bleka, men rosenaktigt friska hyn
mot det bronsgyllne håret, och ögonen — de stora,
skiftande, gråbruna ögonen — orörligt uppspärrade under täta,
strållikt utstående ögonfransar. Den yngsta af de gamla
fröknarna de Kergoran suckade ofrivilligt, en smula
afiind-sjukt, när hon såg på henne, och abbéen tog sig
betänksamt en pris. Han visste kanske mera om Faris — Barras*
och Madame Talliens Paris — än han funnit för godt att
berätta Mademoiselle de Rocroyes.

Nästa morgon tidigt, så tidigt, att månen ännu stod
högt på den vintriga himlen, och tjänarne vid lyktor surrade
fast packningen på den gamla karossen, begåfvo de sig åstad.
På trappan stodo de fyra gamla damerna huttrande i sina
urringade klädningar, och allesammans ordnade och
kommenderade de, i det de med brutna, tårfyllda stämmor utöste
ampra benämningar och skällsord till tjänstfolket, som, utan
att låta sig bekomma, långsamt och betänksamt skötte hvad
de skulle. Monsieur de Chåtillon, mörk som en brons-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free