- Project Runeberg -  En roman om förste konsuln från den 18 brumaire till freden i Amiens /
38

(1904) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på att lägga sig i hvad som föregick i huset. Hon började
nämligen begripa, att han »lade sig i» allt.

Hon hade på förhand gifvit tjänarna omfattande
befallningar, liksom gästerna också på förhand fått en vink, och
när hon efter operan kom hem med sina vänner, voro
gemaken i rez-de-chausséen, där hon bodde (Marie-Antoinettes
gamla våning), upplysta och téet serveradt. Gästerna voro
uppsluppna och högst ogenerade. Liksom värdinnan voro
de tämligen säkra på att icke träffa den mindre vänligt
sinnade värden i huset. Hela världen visste, att sedan
återkomsten före Brumaire lefde generalen och hans gemål som
hund och katt, att han ibland hela dagar icke sågs i
familjekretsen, och att det blott var af brist på tid och af ovilja
mot en öppen skandal, hvilken skulle draga Europas
uppmärksamhet på hans husliga förhållanden och kanske skada
honom i hans ställning, som han ännu ej formellt gjort steg
till skilsmässa, hvilket isynnerhet hans bröder ifrigt tillrådde
och öppet talade om. Joséphine visste det lika väl som
hennes gäster, men hon var så van att dansa på kanten af
en afgrund, att faran vid nöjet blott var en tjusning mera.
Dessutom hade hon svårt att tro, att det definitivt kunde
vara förbi med hennes makt öfver den man, som en gång
så häftigt älskat henne.

Där satt hon nu, glad och förnöjd, i den långa, gula
soffan midt emot kaminen bredvid sin väninna Madame Tallien,
och hörde på de vitsar och kvickheter, kavaljeren, som lutade
sig öfver sidostödet, uppvaktade dem med. Det var »vännen»
Hippolyte Charles, favoriten, som general Bonaparte på sin
tid med så skandalös eklat jagat från sitt högkvarter i Italien,
och som sedan — tack vare hans frus fortsatta protektion

— i Paris fått en inbringande plats i det stora leverans-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:19:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmerofk/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free