Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hur skulle vi kunna veta det? Marianne
skrattade. Hon har ett vackert namn: Edith
Eglé Eysten.
— E. E. E., sade Yvonne självsvåldigt
persifle-rande. Jag förmodar, att mamma tänker på
monogrammen på hennes duktyg.
Vilhelm öppnade dörren till förstugan: — Jag
går in och skriver det där brevet till bror
Jacques, sade han. Tonen lät trött och missnöjd,
men Marianne märkte det inte: hon ville bara
tala med Yvonne om det som nu upptog henne.
Yvonne var emellertid inte längre intresserad
av saken och kunde inte alls begripa, att mamma
brydde sig så mycket om farbror Henning: om
han gifte sig eller inte gifte sig. Hon hade*
heller inga förutsättningar att förstå sin mors
intresse, ty inte hade någon berättat för henne
om vad som hände den där julen på Urfva för,
över tjugu år sedan, då Vilhelm de Breteuil och
Marianne Lystrup möttes och Henning Waast,
som redan var förlovad med unga fröken, bröt
armen i snödrivorna, och att efteråt den nygifta
majorskan Wendelsköld hade så svårt för att
dölja, hur bittert hon ångrade sig. Inte visste
Yvonne det — inte hade hon skuggan av
aning om alla dessa gamla historierI Och om
hon hade vetat det. — »Tänk», skulle hon ha
sagt. »För över tjugu år sedan!... Innan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
