Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade riktigt svårt för att behärska den och
därtill en innerlig längtan att närmare lära
känna henne, bli lika bekant och förtrogen med
henne som med Yvonne och — under den
korta tid, han med sitt försvagade hjärta ännu
trodde sig kunna få leva — liksom återvinna
de många år, han inte sett eller känt Edith.
Oftast kom han rätt tidigt på förmiddagen, då
han ändå vanligen brukade göra en rond på
ägorna, som gränsade upp till Oringtofta, eller
hade något ärende till den gemensamma
järnvägsstationen. Han kom »i förbifarten» — eller
»för att vila sig lite», och frågade inte ens efter
Henning, som på grund av sin stora
förmögenhet, vilken han själv administrerade, alltid hade
många järn i elden och vid den tiden på dagen
oftast var borta. För det mesta fann han, som
sagt, Edith vid sybordet — det gamla inlagda
sybordet av rosenträ, hon ärvt efter mor och
mormor, och som Vilhelm tydligen mindes från
Eystenska hemmet i Stockholm. Också Blanche
hade nämligen alltid använt det, och ofta hade
han på den tiden suttit bredvid henne och lefct
med silke- och garndockoma i de många facken,
medan de talades vid. På den tiden... Innan
Edith föddes. Inte så ofta efteråt.,.
Emellanåt kunde det hända att hon, när han
kom, satt och läste — men lade då alltid bered-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
