Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såge bara så sällan till henne», och »det såg
ut, som om hon arbetade på att skilja Waast
från hans gamla goda vänner... Honom såg
man nämligen heller inte till... Eld i gamla
längor» och så vidare. Du vet, de där gamla
utslitna kvickheterna om en äldre man och en
ung flicka, utbrast han plötsligt lite argt.
— Jag kan levande föreställa mig allt vad
de sade... Är det något vidare att fästa sig vid?
— Nej... Inte när du inte tycker det?...
Ja, för du vet väl, att när de tala om Edith, så
bruka de också säga något om dig?
— Om mig? sade Erland med en helt annan
röst. Han satte sig ovillkorligen rakare upp i
stolen och lade handen på bordet.
— Ja, om dig, min käre Erland. Visste du
inte det? Också lite grand om bror Vilhelm...
Ni tycks båda två komma för ofta till Oringtofta
— man har noga givit akt på det. Och
Marianne följer inte med.
— Marianne, som är så lat, sade Erland och
smålog lite. Han hade genast klart för sig, att
det inte dugde att försvara sig — bara säga
så litet som möjligt.
— Men nu heter det så, att fru Waast inte
har minsta intresse för damerna på orten och
alltid är mest road av herrsällskap.
— Vill du inte ha en ny cigarr?...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
