Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låg hon där med slutna ögon, alldeles
medvetslös, såg det ut.
När sköterskan på Anne-Sophies häftiga
ringning kom instörtande i rummet, stod majorskan
Wendelsköld vid sängfoten, nästan lika blek som
den unga frun framför dem.
— Fröken hade nog rätt, sade hon tvunget
med ett nästan mekaniskt försök att
upprätthålla skenet. Hon har nog inte tålt att tala...
— Du gode Gud — sade sköterskan förskräckt
och böjde sig över sängen... Hon, som förut
inte tålde det minsta... Om hon nu skulle
förblöda.., Det kan gälla livet...
Hon talade till Anne-Sophie, men denna
stannade inte och hörde på henne — hon stannade
inte en sekund längre. Ensam och obemärkt —
hela huset tycktes plötsligt ha kommit på benen
— gick hon genom alla de välkända rummen, ut
genom stora dörren och nedför den breda
solbelysta trappan. Ingen följde henne ut eller
tycktes ens komma ihåg, att hon fanns. Utan att
ge sig tid att höra efter vagnen, som från Urfva
skjutsat henne till Oringtofta, började hon till
fots gå utåt vägen. Först helt nära
järnvägsbommarna, där hon varit tvungen att stå stilla,
upphanns hon av kusken, som, då han inga
order fått, av gammal vana genast kört ned
vagnen på stallgården och spänt ifrån hästen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
