- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
72

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett sådant våp hon hade varit — gått här och på rama
allvaret inbillat sig, att det var för henne, för hennes
skull, som han plötsligt blivit så angelägen om att
tillbringa en del av sin sommar hos Stjernes. Och så hade
han »suttit och pratat efter middagen» med Malin, tills de
bägge två alldeles glömt bort bara att hon fanns... Och
eftersom flickorna hade mött honom på Lövsjövägen i
förmiddags, så måste han ju alltså vara kommen redan i
går... Gud vet om Vilma ändå inte hade rätt i, att det
egentligen vore hans skyldighet att göra visit här på
Råsnäs...

Hon gick fram och tillbaka ett par gånger — satte
plötsligt otåligt foten i golvet och tvärstannade:

— Jag är ändå bra lik pappa! sade hon högt —
hånande.

Hade hon ändå kanske burit sig dumt åt nyss?...
Hade hon ändå inte gjort orätt i att visa sig så där
lättstött? ... Hon hade ju så ofta märkt, att Malin såväl som
Thomas själv voro mycket mera rättframma och enkla
i sitt sätt än hon var... Det föll dem alltid helt
naturligt att utan omständigheter säga en sak precis sådan som
den var — aldrig tänka på, hur det eller det skulle taga
sig ut Hon var icke 1 stånd till att göra på samma sätt
som de — »andra människor», andras dom, andras
tillvaro spelade en alltför stor roll för henne, hon kände sig
aldrig i fred för dessa »andra». Naturligtvis kunde hon
mycket väl se hur plebejiskt detta drag var hos pappa
och Vilma: denna servilitet och uppstudsighet i samma
andedrag — men innerst inne, trots all sin
upproriskhet och hänsynslöshet, hade hon precis samma
natur. Och när det gällde, tog denna natur alltid ut
sin rätt...

Hon hade åter börjat gå fram och tillbaka i rummet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free