Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes ögon voro våta och hon kände en rent av hysterisk
kvävning i halsen.
— Skall jag berätta något för dig, Xandra?... Det
kom långsamt, myndigt, med starkt tillbakaträngd känsla.
Hans hand vilade ännu, skyggt smekande över hennes
mörka hår.
■Hon svarade inte — slöt ett ögonblick ögonen, där
hon satt.
— Låt oss börja från början, fortfor han i samma ton.
Du skall veta, att när vi för två år sedan träffades i
Washington...
— Å, låt bli! sade hon nervöst, nästan skarpt. Hon
ryste till. Riv det nu inte upp igen, alltsammans...
Han teg och tog sakta sin hand undan från hennes
huvud. Hon reste sig upp och stod plötsligt framför honom.
Och när han nästa gång talade, såg han på henne — rakt
in i hennes tårglänsande, beslutsamma ögon.
— Du vill alltså, att jag fortfarande skall tiga?
mumlade han upprörd. Du förbjuder mig att tala? ...
— Ja, sade hon tonlöst, i det hon sänkte ögonen under
hans blick. Ja...
Thorborg hade stökat ute bland jordgubbarna i
köksträdgården och måst göra en hastig toalett, innan hon
tordes visa sig för »diplomaten». Nu stod hon emellertid
i salongsdörren, fin och fräsch, gästfritt småleende —
en smula nyfiken.
Alexandra förde ett ögonblick handen över pannan
och håret, i det hon vände sig mot systern: — Äntligen,
sade hon... Jag trodde nästan att du också hade givit
dig i väg.
Hon presenterade Carter, som sade något artigt om
stället och trädgården och det vackra vädret. Han
frågade icke efter den övriga familjen, och Thorborg förstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
