- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
162

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte dansat på rosor alltid under de här åren, det är visst
och sant — men nu, min tös... nu, när du är hemma
igen och det börjar klarna upp, skulle du sannerligen först
och främst tänka på... tänka på... Jag menar... Han
kom sig inte för att fortsätta.

Men Alexandra visste nu besked. Hon sade plötsligt
utmanande:

— Vad menar pappa?

— Jag menar att du först och främst — både för v å r
skull och för barnens — skulle tänka på att folk här i
trakten kunna finna på att prata om dig. Det går inte an,
det inser jag nu, att du längre lever skild från din man...

Han kom åter av sig — ty i månskenet mötte han sin
dotters stora, frågande ögon, i vilka han plötsligt läste ett
uttryck av hånfullt trots. Men, ehuru han väntade ett
svar, ett häftigt svar, sade hon ingenting.

Ty hon brydde sig helt enkelt inte om att svara
honom. Hon kände sig plötsligt iskall, alldeles oberörd av
hans tydliga farhågor såväl som av hans nervöst ängsliga
förmaningar. Vilken rättighet ägde väl han att ännu en
gång efter sitt tycke dirigera hennes liv? Om hon då
blott kunde göra honom begripligt, hur fullkomligt
lönlösa alla råd och förmaningar för framtiden voro i
avseende på henne. Som om någon kunde komma och
fördrista sig att döma i denna sak utom hon själv!

— Pappa vet visst inte, hur sent det är, sade hon
kyligt, alldeles ignorerande vad han talat om. Jag
undrar, vad Aline egentligen tror om att vi sitta här och
prata så länge...

— Kan hon ha hört vad vi ha talat om? frågade han
hastigt. Han reste sig ovillkorligen upp.

— Jag vet inte. Jag har aldrig själv lyssnat.

— I vilket fall som helst — henne kan man då tysta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free