- Project Runeberg -  Malin Skytte /
143

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Marys skull. De voro nu — som i gamla dagar —
nästan beständigt tillsammans: företogo cykelutflykter i
grannskapet, promenerade, diskuterade och läste högt
tillsammans — »alldeles som förr i världen», påstod
Malin. Till henne talade han däremot sällan direkt,
och då vanligtvis blott om vardagliga och likgiltiga
ting. De voro så gott som aldrig allena och han tycktes
snarare undvika än söka hennes sällskap. Och ändå —
ändå hade Malin, och hade haft det sedan första dagen
hon återsåg honom — en instinktiv förnimmelse av, att
hon ännu icke förlorat sin gamla plats i hans hjärta.
Hon kände på sig, att när hon var i rummet, visste han,
till och med om han ej följde henne med ögonen, allt vad
hon företog sig, och hon hade ett par gånger givit akt
på, att han avbröt odh kom av sig i samtal, då han
oförmodat hörde hennes röst — om det så bara var till
pigorna eller barnen hon talade. Likaså kunde hon på
en viss hastig, slkygg blick över pincenéen — en
blick, som hon så innerligt väl kände igen sedan gamla
dagar — märka, när han fann henne söt, vacker,
graciös. Och ovillkorligt vande hon sig till att söka
och nästan längta efter den där blicken.

Henrik tycktes emellertid helt och hållet ha
övervunnit sin första misstämning över Hellwers ankomst.
Under de upprepade besök, som Malins barndomsvän
och lärare gjorde i huset, var han icke endast en artig
värd — han var kordial, gemytlig och förtrolig, gjorde
sig tydligen möda att slå in i samma ton, som från
gammalt var rådande mellan de tre forna kamraterna.
Han såg, att deras sällskap roade Malin, att det kom
mera fart och liv över hennes konversation, mera
omväxling och — som hon själv brukade säga —
»spänning» över deras hemliv. Odh det — det unnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free