Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pråsa på skänken. Tapetdörren till köket stod på vid
gavel, och en aptitlig lukt av den halvdränkta kalkonen
slog emot honom jämte det förvirrade skramlet av grytor
och pannor, som lyftes av och på, samt mitt igenom
alltsammans det gnisslande ljudet av knivar, som skurades
med järnfilspån. Agneta med famnen full av tallrikar
kastade en hastig, skygg, liksom ironiskt fientlig blick på
hans omsorgsfulla toalett, i det han gick förbi. Beata
hade också ögonen med sig och kunde inte hindra sig
från att med en menande blick knuffa systern i sidan.
Inne i förmaket, högtidligt halvmörkt under de fyra
tända glaslampetterna — två på var långvägg —
underhöll faster Charlotte borta i soffan två magra fruar i höga
hårklädslar med många konstgjorda blommor och
löslockar nedåt kinderna. En ung — eller åtminstone yngre
— flicka i urringad, ljusblå bombasinsklänning och
spetsnäsduk mellan två fingrar »talade hemligheter» med
Karin Maria i hörnkanapéen, medan unge Fritz Fagerhjelm,
som annars egentligen »låg» i Lund, under mycket skämt
försökte att lura ut, vad de sade. Inifrån majorens
kontor hördes redan brickorna slamra mot brädspelsbordet.
Med vederbörlig högtidlighet blev löjtnant Skytte
föreställd för krigsrådinnan och hennes syster, kaptenskan
Ekebeck — yngre och något fylligare än den andra —
samt fick äntligen efter åtskilliga bildade fraser, som
ceremoniellet ovillkorligen fordrade, lov att vända sig till
fröken Susen.
Joachim svor strax på, att hon var — ta mig tusan —
inte så illa, fröken Susen! Hon var mager, det hörde
ögonskenligen till familjen, men hon hade humör. Hon
skulle strax »hälsa löjtnanten så ofantligt» från en massa
gemensamma bekanta i Småland och brukade därunder
sina stora blå ögon så väl, att Joachim, plötsligt uppspelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
