- Project Runeberg -  Skyttes på Munkeboda : Hemliv i Skåne 1830 /
89

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

glada vänner kommit hem igen till Skåne för att dö i »den
låga hyddan». Hennes harpa, pietetsfullt bekransad med
dammiga eterneller, stod ännu i ett hörn av rummet.

Ända sedan sin första barndom hade flickorna med
aldrig svikande intresse betraktat dessa hyddans
romantiska minnen, och till och med nu — trots alla bekymmer —
kunde Agneta icke låta bli att vända sina ögon mot den
stumma harpan i vrån, över vars brustna strängar de vita
fingrar lekt, som Sveriges Alkibiades och hans muntra
kamrater en gång älskat att kyssa.

Mamsell Fiken, som var långt mera erfaren än den
oskyldiga Beata, förstod naturligtvis strax, att hon icke
kunde göra sin gunstling »lajtnangten» en större tjänst än
låta honom få vara ensam med den älskade. Sedan hon
fått sina gäster till att taga plats, ställde hon sig själv mitt
för dem med de ömkylda händerna i kors under
bomullsförklädet och funderade välvilligt på en förevändning att

— utan att tyckas ohövlig — avlägsna sig tillsammans med
Beata, som nu också började finna situationen tryckande.
Om hon ändå hade haft litet kaffebönor i huset! — Men
med de sista hade hon tyvärr måst traktera moran på
Bofors i går eftermiddag.

— Vill lilla Beata kanske se på den värkensklänningen
jag syr till klockarens Sissa? fann hon äntligen lyckligt på
att säga. Den blir fasligt magnifik med en hel rad exkyser
runt omkring kjolen — så här! Hon tecknade med
pekfingret beskrivande en rand mitt över sina knän.

Beata drog icke ens på munnen — det var en känd sak,
att i mamsell Fikens ordbok betydde »exkyser» volanger,
och uttrycket hade genom mångårigt bruk nästan vunnit
hävd i hela socknen. Hon reste sig ivrigt upp.

— Ack ja, söta mamsell Fiken, det vill jag så rysligt
gärna!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmskytt/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free